tisdag 11 februari 2014

Lugnet har lagt sig omkring oss...

Ser ditt babyansikte i den tonåring jag har framför mig. Det öppna ansikte vars blick brukar spegla evigheten är vänd ifrån mig. Jag känner varje skiftning i dina anletsdrag. Varje suck och varje sinnesstämning som någonsin bott i dig. Flickan som jag fått låna. Din värld blir större och större och min del i den mindre och mindre. Det är så det ska vara. Inga självklara band och med tvingat tålamod får jag vänta på en inbjudan från dig. Dig som varit och är mitt allt.

Vi som förr var jag och du. Du var jag och jag var du. Jag var din hela existens och du mitt händelsernas centrum. Jag har levt i ständig förälskelse sen du och jag möttes. Du har alltid varit på väg.   Du har värkt i mitt bröst sedan den dagen jag fick veta att du blommade i min kropp.

Du är lovsången som livet sjunger. Den vackraste är du...

Inga kommentarer:

Bloggintresserade

Min blogglista