onsdag 31 december 2008

Gott slut


Jag vill önska alla mina bloggläsare, 
vänner, 
kamrater,
gamla pojkvänner, 
gamla älskare,
gamla och nya förälskelser, 
tillfälliga sexuella förbindelser,
dom jag har avisat,
och annat löst folk

EN RIKTIGT HÄRLIG NYÅRSAFTON 

och

ETT ÄNNU HÄRLIGARE ÅR 2009!




Det blev blött

 
Ett Nyår jag minns
när vi var bara två, 
Fast klädda för stor baluns 

Alla minirosor var nakna i sina krukor på morgonen.
Skrudad låg du i badet under flytande täcke av röda rosenblad.

Var whiskyn för god eller tyckte jag bara du var snygg i rött !!!

Landet i Norr


Världens vardags-lyxigaste hem bjöd mej som gäst. 

Vänliga stjärnor i varje fönster och ljus i granen utanför.  

Över tröskeln, välkommen-i-stugan- kramar.  En känsla som blir kvar. 

Förförisk kokkonst serverad på generösa fat som låtit sig presenteras av drinkar i flörtiga glas på höga klackar. Allt detta fick prima sällskap av djupa klunkar vin som kluckade ikapp med skrattet. Kavat prat om högt och lågt och vitt och brett. Bästa platsen i soffan under filten och under skummad mjölk låg kaffet varmt och skönt medan chokladen smälte i varje mun. 

Spänning från rutan utan tårar. ( För lite sport eller kyssar måntro)!

Utanför stod inte en spark utan två sparkstöttingar. För inte kan man väl säga två sparkar? Det låter inte så behagligt tänker jag. Men vad vet en "breflabbad" skåning utan bildning eller norrländskt-svenskt lexikon?  

Lyckan kommer lyckan går, 
hos den som åker spark lyckan består 
hela vägen in i nästa år!

Fröken norr var nog för att frälsa mej men nu har jag helt kapitulerat och konverterat.  


tisdag 30 december 2008

Läckra kvinna full av kärlek



Underbara norrländska...precis så fin som den första blicken sa mej att hon var. Spelande vackra ögon delar med sig, möter upp och berör.

Första gången jag fick träffa fröken norr var i centrum! Sus och bus och galenskap. Vem kunde då ana att jag skulle hitta upp till norr med sol och gnistrande snö som knarrar under mina skor. Fnitter över luncher och klokskap på cafe. Utbyte av tankar, lyssnar och förstår. Bekräftar men talets smekande är inte alltid medhårs. Vågar säga det som känns sant och viktigt även då det just för stunden gör ont, utvecklar vänskap och hjälper till att utvecklar också mej.  

Hon gör det ombonat i hjärtat och tänder värmeljus i varje vrå.

Jag är nästan lite kär!!!!


Naken isprinsessa där älvorna haft tvätt




Mina ögon försöker omfamna alla glittrande små kristaller i en oändlig mängd, generöst utströdda över mitt huvud. Miljoner är dom och alla vilar mot den svartaste sammet. 

Mörka som kol i en jordkällare avtecknas gestalter, som reser sig i givakt. Dom talar i tystnad ett mäktigt språk. Det dunklaste av sagor berättar sig själva. Skogen trollbinder och viskar i mitt öra, hemligheter om gömda skatter. 

Älvorna brer ut sina glittrande klänningstyger färgade av is. Dansar nakna bakom min rygg. Bara deras rökfyllda andedräkt syns försiktigt, och deras tisslande och tasslande när klädedräkterna frasar under mina fötter.

Människohandens boning tvingar ryggen att kröka sig. Välkomnar mej över kontrasternas tröskel. Serverar vedeldad värme. Pärlor över min kropp. Älvorna sveper sina isfärgade klänningstyger runt mej för att natten ska bli mindre svart. 


 

lördag 27 december 2008

Tilldragelsens Lag


På väg
På genomresa 

Ser något större

Accepterar, 
   Affirmerar, 
     Attraherar

Talar 
     Tänker
        Tiger

Förstår
  Förmår 
   Förändrar



Ingenting kan vara mer sant.



torsdag 25 december 2008

Doften av liv i vila hos dej


När alla sagor haft ett slut -  finns du där

När hoppet tagit sin sista suck -  blåser du nytt liv

Du målar bilder av grönskande blommande ängar

gräs dansar under mina fötter
 


vilda fåglar som inte bara längtar utan flyger

flyg med mej  under himlen där längtan vaknar

Jag lutar min kärlek mot din kropp

känner värmen från ditt lugn

och kysser dina andetag



onsdag 24 december 2008

Från ett bloggmonster på julafton


GOD JUL 
 
med önskan om en mysig
och kärleksfull Jul till er
alla.

Kunde inte ni heller somna igår.  Man vet att man är vuxen när man inte kan somna för att man ligger och funderar på om det nått man glömt att fixa eller var duken som ska ligga på bordet idag är. När man INTE har en tanke på vad man ska få i julklapp. Då är man vuxen! 

(Hur moget är det att passa på att skriva ett inlägg när dottern är i duschen, fast man har massa kvar att göra innan tjocka släkten kommer? När gästerna undrar varför jag inte dukat än tvingas jag erkänna, men jag har bloggat! Jahaaa, jamen då så! Skulle inte tro det va! Definitionen på ett bloggmonster måste härmed anses fastställd.)

Fast jag inte kunde somna förrän 03.30 blev jag väckt kl 06.30 av ett morgontroll som dunsade ner i sängen med sin strumpa och stolt la en egenhändigt sydd röd mjukistyg-strumpa på min mage med tre paket i. Grus i ögat blinkas bort och trötthet finns inte mer. 

KRAMAR från ett bloggmonster till er alla med önskan om en riktigt (bloggig) Jul! 
 




tisdag 23 december 2008

Jaha...nu fattar jag

..det heter julestrid och inte julefrid

Nu förstår jag hela karusellen!

Fast det ska jag säga, att något så mysigt som att se sin telning sitta och pyssla och slå in paket finns inte. 

Hon har ätit många dagen-före-julafton-piller idag. Lyckopiller kan slänga sig i väggen. De här är grejen. Måste fixa fler sånna piller. Kan man ge sin 13åring en varje dag tillsammans med vitaminerna? 




Man roar sig kungligt dan före


Nu ska det skina inte bara om granen, 
 
golven, taken , kaklen ska julblänka!


 

måndag 22 december 2008

Som om du inte fanns


Vita ståtliga liljor blickar ut över den blomsterprakt som ligger omkring dem i öar.
  
Tårfyllda förskräckta ögon försöker förstå. Flackar och fladdrar omkring och försöker hålla fast  varje intryck och tanke.

Samtidigt sitter förtvivlan stilla i bänkraderna med bultande hjärtan ensamma intill varandra.

Öarna av blomsterprakt blir kvar medan liljorna visar vägen ut.

Isande vindar överröstar sorgen och blåser rakt genom nakna trasiga kroppar.

Vi stannar upp, händer tar farväl med buketter som sträcker sig mot jorden.

Vi står kvar, tar farväl med föränderliga kroppar

Men våra själar tar aldrig farväl.

Vi ses igen.


 


 

söndag 21 december 2008




"Vi har varit med om dej
Vi kan aldrig förlora dej"

Vi som inte kan förlora henne, min ängel, vi ska ta farväl i kyrkan imorgon. Det känns fint men också lite skrämmande. 
Kanske har jag inte förstått, kanske kommer jag att gå sönder, där i kyrkan. 

Det blir bra och det kommer att bli jätte fint. Jag ska få träffa min vän M och vi ska ses efteråt och prata om allt möjligt. Det ska bli mysigt.

I kväll sitter jag i soffan och ser på min glittrande gran. Den är fin och ingen hets och stress är den klädd med. Det är lugnt och fridfullt och doftar hyacint i alla rum. Jag har alltid älskat julen. Vi hade en idyllisk jul när jag växte upp. Ofta har jag önskat större klokskap hos mina föräldrar. Men inte då, då var ni fina. Utom möjligen att pappa var så barnsligt förtjust i att klä granen så till den grad att han blev snål och vi fick bara titta på när älsklingspynt kom på.

Men jag minns med vilken passion han gjorde det. Jag minns att vi åkte till skogen och vandrade och valde länge. Jag minns att han älskade den där utvalda, doftande tillfälliga gästen. Han pysslade och klädde den med största precision. Likt en konstnär backade han ständigt några steg tillbaka för att få en bild av sitt skapande. Vände och vred för att hitta balansen.

Pappa hade en annan passion med julen och det var alla chokladkartonger som kom från en del av hans kunder. Anton Berg var favoriten! Under andäktig tystnad togs den fram och bjöds på. Två bitar, du får välja två bitar! Man gladde sig åt som där två bitarna och njöt. Fast pappa njöt nog mest. Han såg ut sån i alla fall. Sen satt han där vid öppna spisen och spann som en katt och fast han envist aldrig önska sig annat än snälla barn i julklapp lyste han ikapp med granen åt varje paket som var till honom. Det var en fin sak jag fick av mamma och pappa, minnen och traditioner i kärlek till julen! Det är jag glad för.
 

fredag 19 december 2008

Julhandels-rim

Gulligt i varje vrå  
i butiksfönstren små
Alla köper klappar
På erbjudande vi nappar
Köer i långa banor
Sedlarna fladdrar som fanor

Alltså, vad är du för en fru?
Som kommer och stör nu:
säger biträdet sur
sen blir det min tur
Kunden står i vägen
och får känna sig förlägen.

torsdag 18 december 2008

Kärlek och rädsla

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är rädsla.

Rädslans vindar blåser upp till förvirring, och urholkar kärlekens byggstenar,
står i vägen för öppna dörrar när intimiteten vill komma in.

Den eldhärjade kvinnan sa

- För tidigt skördad frukt är omogen. Ligger i vägen och gör gången ojämn. Frukten ligger i stora frusna drivor mitt på vägen som är smal.


Kanske är det så att frukten är omogen idag, Kanske finns rädslan i fruktträdens lövverk än,

Kanske har frosten tagit fruktens sötma som stället fått en isig hinna och inga dofter kan virvla i luften.

Balansens kommer från styrkan i naturen, Obalanser står inte för sig själva, kan inte fjärma sig från allt.

Jag fortsätter framåt, låter den stig som trampats upp få ta sina egna vägar.

Rädslan rötter ber om förståelse för murknade trädstammar. Förståelse kan inte ge dej näring och liv.

Jag längtar och jag vet, att någon som vill och vågar djupt inom sig, kan se.


Se att i sällskap med sanningen kan ingen rädsla vandra.

onsdag 17 december 2008

Koka soppa på små pikspik

Vi skulle träffas och laga mat idag,
visst fick jag träffas,
av spik

Det blev soppa

Det blev en helvetisk soppa
Buljong på beska kommentarer
Grönsaker av utgången datum, redan hackad sen sist.
Alltihop fick bränna vid över öppen spis.

Bon apetit, din skit

söndag 14 december 2008

Äga sin tid!



Ta din egen tid i besittning och ge din dag det tempo som är ditt.
Försök inte passa in i andras tidsramar, det är omöjligt och skapar krockar i oändlighet.
Du kommer sakta att förlora dina egna konturer.

Varje dag är en gåva till dej från livet,
Lev den så att du förhärligar den gudomliga kraften du bär inom dej.

Strunta i tråmånsar som vill styra dej, ge dej dåligt samvete och lura dej att tro att du ska komma sist.

Tappa inte bort dej själv
låt inte din inre röst tystas ner
den är din livsgaranti och kompass till kärleken

Både till dej själv och till dom du möter.

fredag 12 december 2008

Plötsligt händer det.





Fick just idag ett samtal från ramverkstaden där jag bor, om att min tavla var färdig. Denna Chagall har blivit med glas och ram. Den ser lite smådassig ut här precis som vårt väder större delen av dagen.  Men den är jätte fin kan jag lova.

Igår tror jag att det var, skrev jag och kommenterade en fin bild på snötäckt landskap hos Paljetten Q, lite avundsjukt klagade jag på min utsikt över gråa nakna träd. Jag tror till och med att jag vältrade mig lite i självömkan över att vi i söder aldrig får någon snö. 

I kväll har jag haft släktträff i telefon till den grad att jag var helt överhettad i både hjärnan och örat. Jag vet inte om det var telefonen eller allmänn utmattning som låg bakom. Oavsett tvingades jag självmant ner i ett skummande bad. Varje muskel i min kropp var nöjd och stilla när jag steg upp och passerade fönstret. Det lyser av vitt. Marken liknar skummet jag just steg ur och flingor dansar genom luften mot det vita täcket. Jag ska likt dom sjunka ner under mitt vita täcke. 

  

onsdag 10 december 2008

Gäst i tonårsland


På bio med lilla Loppan. 

Varm café latte och mörk choklad. Sneglar på uppslukad sötnos-profil i biomörkret. Känner hur hjärtar växer och värker i kroppen. Du är precis mittemellan barn och ung flicka. Tänk när du inte vill sitta här med mej mer. 

Jag kommer att släppa taget, jag lovar! Jag släpper redan taget, fast det är svårt. Men en dag kommer det att göra mej galen. Jag kommer att vilja skrika högt. Jag måste, jag vet. Tappa kontrollen bit för bit. Lita på allt jag tidigare försökt bygga upp. Försökt att rusta för framtiden. 

Bara jag visste att du var stark nog, att du kunde välja rätt. Lärdomar från misstag som är lagom stora och bara gör lite ont. 

- Mamma, han är verkligen jätte snygg ( glittrande ögon i biomörkret ), fast han kändes ÄNNU snyggare i boken. 

Filmen var över förväntan. Det var inte bara en Robert Pattinson att spisa, utan hela filmen var mycket snyggt gjord. 


Det är just i dom här ögonblicken när vi gör något tillsammans, och jag minst anar det som verklig närvaro kan äga rum. 

Plötsligt får jag prata länge om någon viktigt och få lika mycket svar tillbaka. Jag får förmånen att veta det innersta av tro och tanke. 

Det är magiskt. 

Idag på vägen hem när filmen öppnat hennes dörr på vid gavel för förtroende att strömma ut. Något stort och viktigt som hänt ett par dagar tillbaka. Hejdar min omedelbara undran, varför jag inte fått veta då genast när det hände. Ånyo, påminnelse om tålamod. Jag fick ju veta nu. 

Om jag bara stillar mej!  



tisdag 9 december 2008

I sjövild boning




Löööv you mamma!

Man kan röras till tårar över msn för en sån sak! 

En tonåring som numera känns lika nära som påvens pillesnopp kan lika plötsligt som ett magplask vända sig till dej med sina djupaste tankar och det mest känsliga och för henne mest privata. Snabba tankar delges, då gäller det att vara alert och inte slumra. Stunden kommer inte igen. Inte den stunden i alla fall.  

Igår när jag var rasande över munnens rappakalja och tuffheten som skulle manifesteras med mamma som offer inför oförstående kompis. För ofta har detta hänt på sista tiden och jag visste att något måste göras. Jag hade laddat bössan med moderlig mördande ammunition. Uppkavlade armar redo för slakt. Fast riktigt redo var jag inte...

- Mamma förlåt , det var inte jag!! Det var det ju fast ändå inte. Alltså, det bara kom. Jag hörde det komma men det kändes inte som det var jag som sa det. Förlåt! Jag vet inte hur...

-Jag har köpt en tablettask åt dej.  Här!

Raska fingrar sträcker fram. Stora beklagande ögon talar i mun med flödet av ord. 

Bössan sänks i takt med axlarna, lutar den mot väggen och låter den stanna där. Hjärtats hetta smälter ammunitionen och förnuftet måste svälja hårt och skärpa tonen mot sin vilja. Talar tunga fraser av lagbundet förnuft och fostrande straffsatser. Vem har satt mej i den här domstolen med omöjliga ärende dömda att misslyckas? 

Inte var det jag inte. Jag ville bara ha barn rätt och slätt! 

Istället föddes jag in i tvångströja med påtvingad predikan i ensam talarstol. Ingen sa något om detta!

I mitt kontrakt stod ingenting annat än att vara mjuka varma händer som lyfter, bär och håller om. Visar vägen och gör stigen mindre snårig. 

Inte va det nån som sa nått om olidligt, paradoxalt ämbete med kärlek som enda verktyg. 



 

Fritt fram för fria fantasier



              Ingen människa i världen
             ska tro att hennes egna 
              fantasier och funderingar
              är för oviktiga för att skrivas ned.


måndag 8 december 2008

Öppna ditt hjärta så ser du mej



Det är titeln på en Di Leva låt som han sjön i  "Efter Tio" i fyran idag:

Jag önskar jag kunde skriva fort nog för att återge allt han säger

"Paradiset på jorden kan vara här om en sekund om vi bara vågar se varandra."

Han säger många kloka saker, ... om vi vågar öppna våra hjärtan.

Programmet finns på nätet. Lyssna till honom!

"Öppna ditt hjärta så ser du mej". Den handlar bland annat om de fokus som förälskelsen medför och hungern efter att få veta allt om den andra personen. 

När jag var i det här tillståndet senast slogs min värld i spillror. Längtan finns kvar. 

Personen som var föremål för min förälskelse och kärlek kunde inte se mej eller låta mej vara den jag är eller var då. Jag såg hur det hände och jag fick uppleva den låsta dörren gång på gång. Jag stångades och fightades. 
Även om jag låter mej faras illa i tron att skapa rättvisa tar jag ansvaret från någon annan.  Jag ska inte betala med mig själv. Det blir kostsamt och inte värt sitt pris. Det enda sättet är att backa och gå. Respektera mej själv för min egen skull är mitt enda ansvar. Men det verkade skrämmande att gå ifrån de rosenröda infreno jag var i. 

Inte kan kärlek se ut så här, tänkte jag. Det måste finnas ett sätt att nå in. Ett sätt att ställa allt till rätta.

Men inte var det att naken stå kvar som jag gjorde. Nog kom det fram en liten bit av mej till slut men fjuttig är den om man jämför med den som är jag. 

Våga gå mot det som skrämmer när vetskapen finns om vad som är rätt. Så ska rädslan krakelera och falla av bit för bit. 

Fram växer den vackraste stoltaste blomma, skälvande av energi - full av förväntan.




söndag 7 december 2008

-Har du trampat i bajs?



Har ni tänkt på med vilket tonfall man brukar säga en sådan mening.

Visst kan man i förvåning utbrista de här orden, dock tror jag att det ofta sägs med en viss avsmak i rösten. Det är inget önskvärt att trampa i hundbajs. Det är ju därför våra städer och parker kantas med soptunnor avsedda för detta. Vad händer när tonfallet inte stämmer överens med med orden som uttalas.  

Säg nu följande mening med samma tonfall som inledande fråga hade:  

- Har du färgat håret? 

Visst känns det inte som hårfärgningen var någon succe direkt.
Paradoxalt på samma sätt blir det om man skulle förolämpa någon med sin blommigaste röst.

Det existerar en person som till sin ålder är mogen, som brukar fastställa det uppenbara med, har-du-trampat-i-bajs-rösten, ganska ofta. Vid detta laget kan jag tyvärr inte längre tvivla utan måste inse fakta. Nämligen att det inte är en slump att fint eller nytt ofta väcker reaktioner av de slag jag just beskrivit. 

Det är oklanderligt för det är väldigt svårt att attackera ett tonfall.  

Det är fegt att gömma sig bakom neutrala meningar. Det är någon som är rädd för att stå för vad denne tycker och känner. Det är skammen över sitt avund som talar med kluven tunga. Denne är det synd om ty denne har drabbats av något mycket värre än att trampa i hundbajs.


 

onsdag 3 december 2008

Om Dej


Isen i magen har så sakta börjat tina till mera uthärdlig temperatur.
Hela natten har jag grubblat och gråtit, grubblat och gråtit. Vad som sagts och gjorts och inte gjorts. Gråtit över min skuld till dej. En skuld som du aldrig gav mej. Jag vet att du inte vill att jag ska känna så. Du ville vara där. Med ditt underbara varma kärleksfulla hjärta gav du allt av dej själv. Inte för att få något tillbaka utan bara för att du ville att världen skulle bli lite bättre. 

Konstig kvävande känsla av att ingenting aldrig någonsin mera kommer att bli sig likt. Någonting har förändrats och det faktum att du gått bort finns i allt. Träden utanför mitt fönster vet det, snön som lagt sej idag vet det, stillheten om natten vet det också. Inomhus är syret lite fattigare och det går trögt att andas men jag orkar ändå inte gå ut. Lämna hemmets väggar känns för farligt. Min soffa är också förändrad men den trygghet som finns kvar håller sig inne så jag måste stanna här. 

Det är så typiskt dej, till och med nu, nu när jag ska skriva om dej, så handlar det om mej och hur jag känner. Jag skulle ju skriva om vem du var, men nu blir det precis som du alltid såg till att det blev, ljuset på mej. Sen fick man aldrig prata om dej. Fast lite lite fick jag bära av dina bördor ändå. Lite på slutet lät du mej också får luta dej mot mej. Men oftast blev det tal om trygghet när det kom till dej. Inget att tala om , inget att oroa sig för. Allt var gott och som det var menat.
Fast jag visste hela tiden när det inte var som det skulle. Jag visste det, men jag kände hur förbjudet det var att beröra. Men nog var det så att jag är lite som du, pratar hellre om den andra än mej själv. Kanske ville du hjälpa mej hitta balansen även där. 

Jag är så glad att jag fick sagt hur mycket du betyder. Jag minns att det kändes som det studsade iväg efter att det snuddat dej. Men du hörde väldigt bra så jag tror du lyssna efter lite mer noga när jag gått. Du såg också ut som en ängel. Du var vacker i ditt blonda hår, din avundsvärt tjocka fläta som nådde dig till midjan och fick dej att se ut som en flicka på nått sätt. Men kvinna var du , min ängel och mor fast utan band av blod. 

Ingen röst kunde värma och glädja sig med mej som din röst. Du sa att när allt blev bättre skulle jag och vår vän M komma hem till ditt fina hus som du längtade så hem till. Jag visste redan då att de skulle aldrig hända. Men jag antar att också hos dej spelades fina bilder upp av hur det skulle bli. Jag såg oss i din vilda blomstrande trädgård och jag såg våra fötter på dina vackra trägolv, och solen genom dina stora fönster. Jag vet precis hur underbart det skulle vara att se dej sitta där utanför din veranda och ta emot mej på grusgången. Jag skulle öppna din vita grind och Du skulle säga att jag var fin och stilig och sen skulle du värma mej med ditt leende och säga att tänk, tänk att det blev av till slut. Jag kan höra dej säga det. Men det blev aldrig av...det blev bara slut utan att bli av. Men jag är så glad att du fick flytta hem ett tag i alla fall. Du fick sluta dina ögon och somna in i ditt hus som du tyckte så mycket om. 

Allt det här är helt och hållet sant. Ibland säger man att människor är aldrig så underbara som efter sin bortgång. Men det skulle inte gå med dej. Du var redan fantastisk med det godaste av hjärtan. Du var underbar och att försköna dej annat än med sanningen, hur skulle de vara möjligt? 



tisdag 2 december 2008

För alltid saknad, allra finaste



MIN ÄNGEL,


Svart är för ljust för att beskriva den bottenlösa känslan av tomt.

Fasansfull är vetskapen om att du för alltid lämnat mej kvar.

I din kärlek blev jag till.

Av din klokskap formades jag

Din omsorg har burit mej

Din röst kommer alltid att bo inom mej

Förbannade jordeliv som tagit dej ifrån mej.

Mina tårar rinner framför ilskan som kokar

Förbannade ord som inte kan uttrycka sanningen

Det går inte att berätta om dej, du är bortom orden 

Jag hatar varje fras, varje mening jag använder

Jag kan inte spegla dej med ord, fattiga förbannade ord.

Älskade ljus och ledstjärna

Kom tillbaka




måndag 1 december 2008

Smulprat



Ibland kallar jag min dotter för smulan. Det finns en del andra älskvärda människor som ibland får stå ut med att bli tilltalade så. För mej står det för värme och kärlek. En människa som kan vara en smula är en gullig och god människa. Smulan-människor är sådana människor som man inte kan stå se på alltför länge utan att man översköljs av en längtan att omedelbart krama om dom.

P sa till mej härrom dagen att han inte gillade det ordet och att han tyckte det lät negativt att säga så till någon. Det skulle enligt honom stå för ett förminskande av personen. Det är förvisso så att en smula är en liten mikroskopisk del av en helhet. Man skulle kunna säga att det är spillet av det som är huvudsaken, en negativ konsekvens av en god sak.  Men man skulle också kunna säga att den goda saken består av en hel massa smulor. Det är smulorna som bildar helheten. Då blir ju helt plötsligt varje smula helt avgörande och livsviktig.

Sen finns det ett helt annan sammanhang där man talar om smulor och när det är helt och hållet av ondo. Jag syftar på att nöja sig med smulorna när man förtjänar långt mer eller allt.
 
Jag kan i skrivandets stund komma på ett bra exempel. Min vän A har en tendens att värdera en "viss" lite mer än sig själv vilket genast medfört att hon nöjer sig med smulor. Denna "viss" är en man. Han är redan någons till vardags, någon som tror sig fått allt. Han är inte nöjd, nej för han vill också få ha lilla A när de ska vara lite mer än vardags. Han är tydligen så rackarns underbar att det inte går att stolt tacka nej till honom. 

Vänta på någon annans almanackas luckor och inte veta var i prioriteringen man finns. Inte veta om man bara är en tröst, ett plåster på ett sår. Bara vara viktigast på bokad tid. Hjärtat som vill älska måste lära sig behärska sina känslor tills smulorna serveras. Ja, serveras och serveras snarare faller från bordet när andan faller på. 

Om än det kommer från ett wienerbröd så är de ändå smulor.


Bloggintresserade

Powered By Blogger

Min blogglista