onsdag 31 december 2008

Gott slut


Jag vill önska alla mina bloggläsare, 
vänner, 
kamrater,
gamla pojkvänner, 
gamla älskare,
gamla och nya förälskelser, 
tillfälliga sexuella förbindelser,
dom jag har avisat,
och annat löst folk

EN RIKTIGT HÄRLIG NYÅRSAFTON 

och

ETT ÄNNU HÄRLIGARE ÅR 2009!




Det blev blött

 
Ett Nyår jag minns
när vi var bara två, 
Fast klädda för stor baluns 

Alla minirosor var nakna i sina krukor på morgonen.
Skrudad låg du i badet under flytande täcke av röda rosenblad.

Var whiskyn för god eller tyckte jag bara du var snygg i rött !!!

Landet i Norr


Världens vardags-lyxigaste hem bjöd mej som gäst. 

Vänliga stjärnor i varje fönster och ljus i granen utanför.  

Över tröskeln, välkommen-i-stugan- kramar.  En känsla som blir kvar. 

Förförisk kokkonst serverad på generösa fat som låtit sig presenteras av drinkar i flörtiga glas på höga klackar. Allt detta fick prima sällskap av djupa klunkar vin som kluckade ikapp med skrattet. Kavat prat om högt och lågt och vitt och brett. Bästa platsen i soffan under filten och under skummad mjölk låg kaffet varmt och skönt medan chokladen smälte i varje mun. 

Spänning från rutan utan tårar. ( För lite sport eller kyssar måntro)!

Utanför stod inte en spark utan två sparkstöttingar. För inte kan man väl säga två sparkar? Det låter inte så behagligt tänker jag. Men vad vet en "breflabbad" skåning utan bildning eller norrländskt-svenskt lexikon?  

Lyckan kommer lyckan går, 
hos den som åker spark lyckan består 
hela vägen in i nästa år!

Fröken norr var nog för att frälsa mej men nu har jag helt kapitulerat och konverterat.  


tisdag 30 december 2008

Läckra kvinna full av kärlek



Underbara norrländska...precis så fin som den första blicken sa mej att hon var. Spelande vackra ögon delar med sig, möter upp och berör.

Första gången jag fick träffa fröken norr var i centrum! Sus och bus och galenskap. Vem kunde då ana att jag skulle hitta upp till norr med sol och gnistrande snö som knarrar under mina skor. Fnitter över luncher och klokskap på cafe. Utbyte av tankar, lyssnar och förstår. Bekräftar men talets smekande är inte alltid medhårs. Vågar säga det som känns sant och viktigt även då det just för stunden gör ont, utvecklar vänskap och hjälper till att utvecklar också mej.  

Hon gör det ombonat i hjärtat och tänder värmeljus i varje vrå.

Jag är nästan lite kär!!!!


Naken isprinsessa där älvorna haft tvätt




Mina ögon försöker omfamna alla glittrande små kristaller i en oändlig mängd, generöst utströdda över mitt huvud. Miljoner är dom och alla vilar mot den svartaste sammet. 

Mörka som kol i en jordkällare avtecknas gestalter, som reser sig i givakt. Dom talar i tystnad ett mäktigt språk. Det dunklaste av sagor berättar sig själva. Skogen trollbinder och viskar i mitt öra, hemligheter om gömda skatter. 

Älvorna brer ut sina glittrande klänningstyger färgade av is. Dansar nakna bakom min rygg. Bara deras rökfyllda andedräkt syns försiktigt, och deras tisslande och tasslande när klädedräkterna frasar under mina fötter.

Människohandens boning tvingar ryggen att kröka sig. Välkomnar mej över kontrasternas tröskel. Serverar vedeldad värme. Pärlor över min kropp. Älvorna sveper sina isfärgade klänningstyger runt mej för att natten ska bli mindre svart. 


 

lördag 27 december 2008

Tilldragelsens Lag


På väg
På genomresa 

Ser något större

Accepterar, 
   Affirmerar, 
     Attraherar

Talar 
     Tänker
        Tiger

Förstår
  Förmår 
   Förändrar



Ingenting kan vara mer sant.



torsdag 25 december 2008

Doften av liv i vila hos dej


När alla sagor haft ett slut -  finns du där

När hoppet tagit sin sista suck -  blåser du nytt liv

Du målar bilder av grönskande blommande ängar

gräs dansar under mina fötter
 


vilda fåglar som inte bara längtar utan flyger

flyg med mej  under himlen där längtan vaknar

Jag lutar min kärlek mot din kropp

känner värmen från ditt lugn

och kysser dina andetag



onsdag 24 december 2008

Från ett bloggmonster på julafton


GOD JUL 
 
med önskan om en mysig
och kärleksfull Jul till er
alla.

Kunde inte ni heller somna igår.  Man vet att man är vuxen när man inte kan somna för att man ligger och funderar på om det nått man glömt att fixa eller var duken som ska ligga på bordet idag är. När man INTE har en tanke på vad man ska få i julklapp. Då är man vuxen! 

(Hur moget är det att passa på att skriva ett inlägg när dottern är i duschen, fast man har massa kvar att göra innan tjocka släkten kommer? När gästerna undrar varför jag inte dukat än tvingas jag erkänna, men jag har bloggat! Jahaaa, jamen då så! Skulle inte tro det va! Definitionen på ett bloggmonster måste härmed anses fastställd.)

Fast jag inte kunde somna förrän 03.30 blev jag väckt kl 06.30 av ett morgontroll som dunsade ner i sängen med sin strumpa och stolt la en egenhändigt sydd röd mjukistyg-strumpa på min mage med tre paket i. Grus i ögat blinkas bort och trötthet finns inte mer. 

KRAMAR från ett bloggmonster till er alla med önskan om en riktigt (bloggig) Jul! 
 




tisdag 23 december 2008

Jaha...nu fattar jag

..det heter julestrid och inte julefrid

Nu förstår jag hela karusellen!

Fast det ska jag säga, att något så mysigt som att se sin telning sitta och pyssla och slå in paket finns inte. 

Hon har ätit många dagen-före-julafton-piller idag. Lyckopiller kan slänga sig i väggen. De här är grejen. Måste fixa fler sånna piller. Kan man ge sin 13åring en varje dag tillsammans med vitaminerna? 




Man roar sig kungligt dan före


Nu ska det skina inte bara om granen, 
 
golven, taken , kaklen ska julblänka!


 

måndag 22 december 2008

Som om du inte fanns


Vita ståtliga liljor blickar ut över den blomsterprakt som ligger omkring dem i öar.
  
Tårfyllda förskräckta ögon försöker förstå. Flackar och fladdrar omkring och försöker hålla fast  varje intryck och tanke.

Samtidigt sitter förtvivlan stilla i bänkraderna med bultande hjärtan ensamma intill varandra.

Öarna av blomsterprakt blir kvar medan liljorna visar vägen ut.

Isande vindar överröstar sorgen och blåser rakt genom nakna trasiga kroppar.

Vi stannar upp, händer tar farväl med buketter som sträcker sig mot jorden.

Vi står kvar, tar farväl med föränderliga kroppar

Men våra själar tar aldrig farväl.

Vi ses igen.


 


 

söndag 21 december 2008




"Vi har varit med om dej
Vi kan aldrig förlora dej"

Vi som inte kan förlora henne, min ängel, vi ska ta farväl i kyrkan imorgon. Det känns fint men också lite skrämmande. 
Kanske har jag inte förstått, kanske kommer jag att gå sönder, där i kyrkan. 

Det blir bra och det kommer att bli jätte fint. Jag ska få träffa min vän M och vi ska ses efteråt och prata om allt möjligt. Det ska bli mysigt.

I kväll sitter jag i soffan och ser på min glittrande gran. Den är fin och ingen hets och stress är den klädd med. Det är lugnt och fridfullt och doftar hyacint i alla rum. Jag har alltid älskat julen. Vi hade en idyllisk jul när jag växte upp. Ofta har jag önskat större klokskap hos mina föräldrar. Men inte då, då var ni fina. Utom möjligen att pappa var så barnsligt förtjust i att klä granen så till den grad att han blev snål och vi fick bara titta på när älsklingspynt kom på.

Men jag minns med vilken passion han gjorde det. Jag minns att vi åkte till skogen och vandrade och valde länge. Jag minns att han älskade den där utvalda, doftande tillfälliga gästen. Han pysslade och klädde den med största precision. Likt en konstnär backade han ständigt några steg tillbaka för att få en bild av sitt skapande. Vände och vred för att hitta balansen.

Pappa hade en annan passion med julen och det var alla chokladkartonger som kom från en del av hans kunder. Anton Berg var favoriten! Under andäktig tystnad togs den fram och bjöds på. Två bitar, du får välja två bitar! Man gladde sig åt som där två bitarna och njöt. Fast pappa njöt nog mest. Han såg ut sån i alla fall. Sen satt han där vid öppna spisen och spann som en katt och fast han envist aldrig önska sig annat än snälla barn i julklapp lyste han ikapp med granen åt varje paket som var till honom. Det var en fin sak jag fick av mamma och pappa, minnen och traditioner i kärlek till julen! Det är jag glad för.
 

fredag 19 december 2008

Julhandels-rim

Gulligt i varje vrå  
i butiksfönstren små
Alla köper klappar
På erbjudande vi nappar
Köer i långa banor
Sedlarna fladdrar som fanor

Alltså, vad är du för en fru?
Som kommer och stör nu:
säger biträdet sur
sen blir det min tur
Kunden står i vägen
och får känna sig förlägen.

torsdag 18 december 2008

Kärlek och rädsla

Motsatsen till kärlek är inte hat, det är rädsla.

Rädslans vindar blåser upp till förvirring, och urholkar kärlekens byggstenar,
står i vägen för öppna dörrar när intimiteten vill komma in.

Den eldhärjade kvinnan sa

- För tidigt skördad frukt är omogen. Ligger i vägen och gör gången ojämn. Frukten ligger i stora frusna drivor mitt på vägen som är smal.


Kanske är det så att frukten är omogen idag, Kanske finns rädslan i fruktträdens lövverk än,

Kanske har frosten tagit fruktens sötma som stället fått en isig hinna och inga dofter kan virvla i luften.

Balansens kommer från styrkan i naturen, Obalanser står inte för sig själva, kan inte fjärma sig från allt.

Jag fortsätter framåt, låter den stig som trampats upp få ta sina egna vägar.

Rädslan rötter ber om förståelse för murknade trädstammar. Förståelse kan inte ge dej näring och liv.

Jag längtar och jag vet, att någon som vill och vågar djupt inom sig, kan se.


Se att i sällskap med sanningen kan ingen rädsla vandra.

onsdag 17 december 2008

Koka soppa på små pikspik

Vi skulle träffas och laga mat idag,
visst fick jag träffas,
av spik

Det blev soppa

Det blev en helvetisk soppa
Buljong på beska kommentarer
Grönsaker av utgången datum, redan hackad sen sist.
Alltihop fick bränna vid över öppen spis.

Bon apetit, din skit

söndag 14 december 2008

Äga sin tid!



Ta din egen tid i besittning och ge din dag det tempo som är ditt.
Försök inte passa in i andras tidsramar, det är omöjligt och skapar krockar i oändlighet.
Du kommer sakta att förlora dina egna konturer.

Varje dag är en gåva till dej från livet,
Lev den så att du förhärligar den gudomliga kraften du bär inom dej.

Strunta i tråmånsar som vill styra dej, ge dej dåligt samvete och lura dej att tro att du ska komma sist.

Tappa inte bort dej själv
låt inte din inre röst tystas ner
den är din livsgaranti och kompass till kärleken

Både till dej själv och till dom du möter.

fredag 12 december 2008

Plötsligt händer det.





Fick just idag ett samtal från ramverkstaden där jag bor, om att min tavla var färdig. Denna Chagall har blivit med glas och ram. Den ser lite smådassig ut här precis som vårt väder större delen av dagen.  Men den är jätte fin kan jag lova.

Igår tror jag att det var, skrev jag och kommenterade en fin bild på snötäckt landskap hos Paljetten Q, lite avundsjukt klagade jag på min utsikt över gråa nakna träd. Jag tror till och med att jag vältrade mig lite i självömkan över att vi i söder aldrig får någon snö. 

I kväll har jag haft släktträff i telefon till den grad att jag var helt överhettad i både hjärnan och örat. Jag vet inte om det var telefonen eller allmänn utmattning som låg bakom. Oavsett tvingades jag självmant ner i ett skummande bad. Varje muskel i min kropp var nöjd och stilla när jag steg upp och passerade fönstret. Det lyser av vitt. Marken liknar skummet jag just steg ur och flingor dansar genom luften mot det vita täcket. Jag ska likt dom sjunka ner under mitt vita täcke. 

  

onsdag 10 december 2008

Gäst i tonårsland


På bio med lilla Loppan. 

Varm café latte och mörk choklad. Sneglar på uppslukad sötnos-profil i biomörkret. Känner hur hjärtar växer och värker i kroppen. Du är precis mittemellan barn och ung flicka. Tänk när du inte vill sitta här med mej mer. 

Jag kommer att släppa taget, jag lovar! Jag släpper redan taget, fast det är svårt. Men en dag kommer det att göra mej galen. Jag kommer att vilja skrika högt. Jag måste, jag vet. Tappa kontrollen bit för bit. Lita på allt jag tidigare försökt bygga upp. Försökt att rusta för framtiden. 

Bara jag visste att du var stark nog, att du kunde välja rätt. Lärdomar från misstag som är lagom stora och bara gör lite ont. 

- Mamma, han är verkligen jätte snygg ( glittrande ögon i biomörkret ), fast han kändes ÄNNU snyggare i boken. 

Filmen var över förväntan. Det var inte bara en Robert Pattinson att spisa, utan hela filmen var mycket snyggt gjord. 


Det är just i dom här ögonblicken när vi gör något tillsammans, och jag minst anar det som verklig närvaro kan äga rum. 

Plötsligt får jag prata länge om någon viktigt och få lika mycket svar tillbaka. Jag får förmånen att veta det innersta av tro och tanke. 

Det är magiskt. 

Idag på vägen hem när filmen öppnat hennes dörr på vid gavel för förtroende att strömma ut. Något stort och viktigt som hänt ett par dagar tillbaka. Hejdar min omedelbara undran, varför jag inte fått veta då genast när det hände. Ånyo, påminnelse om tålamod. Jag fick ju veta nu. 

Om jag bara stillar mej!  



tisdag 9 december 2008

I sjövild boning




Löööv you mamma!

Man kan röras till tårar över msn för en sån sak! 

En tonåring som numera känns lika nära som påvens pillesnopp kan lika plötsligt som ett magplask vända sig till dej med sina djupaste tankar och det mest känsliga och för henne mest privata. Snabba tankar delges, då gäller det att vara alert och inte slumra. Stunden kommer inte igen. Inte den stunden i alla fall.  

Igår när jag var rasande över munnens rappakalja och tuffheten som skulle manifesteras med mamma som offer inför oförstående kompis. För ofta har detta hänt på sista tiden och jag visste att något måste göras. Jag hade laddat bössan med moderlig mördande ammunition. Uppkavlade armar redo för slakt. Fast riktigt redo var jag inte...

- Mamma förlåt , det var inte jag!! Det var det ju fast ändå inte. Alltså, det bara kom. Jag hörde det komma men det kändes inte som det var jag som sa det. Förlåt! Jag vet inte hur...

-Jag har köpt en tablettask åt dej.  Här!

Raska fingrar sträcker fram. Stora beklagande ögon talar i mun med flödet av ord. 

Bössan sänks i takt med axlarna, lutar den mot väggen och låter den stanna där. Hjärtats hetta smälter ammunitionen och förnuftet måste svälja hårt och skärpa tonen mot sin vilja. Talar tunga fraser av lagbundet förnuft och fostrande straffsatser. Vem har satt mej i den här domstolen med omöjliga ärende dömda att misslyckas? 

Inte var det jag inte. Jag ville bara ha barn rätt och slätt! 

Istället föddes jag in i tvångströja med påtvingad predikan i ensam talarstol. Ingen sa något om detta!

I mitt kontrakt stod ingenting annat än att vara mjuka varma händer som lyfter, bär och håller om. Visar vägen och gör stigen mindre snårig. 

Inte va det nån som sa nått om olidligt, paradoxalt ämbete med kärlek som enda verktyg. 



 

Fritt fram för fria fantasier



              Ingen människa i världen
             ska tro att hennes egna 
              fantasier och funderingar
              är för oviktiga för att skrivas ned.


måndag 8 december 2008

Öppna ditt hjärta så ser du mej



Det är titeln på en Di Leva låt som han sjön i  "Efter Tio" i fyran idag:

Jag önskar jag kunde skriva fort nog för att återge allt han säger

"Paradiset på jorden kan vara här om en sekund om vi bara vågar se varandra."

Han säger många kloka saker, ... om vi vågar öppna våra hjärtan.

Programmet finns på nätet. Lyssna till honom!

"Öppna ditt hjärta så ser du mej". Den handlar bland annat om de fokus som förälskelsen medför och hungern efter att få veta allt om den andra personen. 

När jag var i det här tillståndet senast slogs min värld i spillror. Längtan finns kvar. 

Personen som var föremål för min förälskelse och kärlek kunde inte se mej eller låta mej vara den jag är eller var då. Jag såg hur det hände och jag fick uppleva den låsta dörren gång på gång. Jag stångades och fightades. 
Även om jag låter mej faras illa i tron att skapa rättvisa tar jag ansvaret från någon annan.  Jag ska inte betala med mig själv. Det blir kostsamt och inte värt sitt pris. Det enda sättet är att backa och gå. Respektera mej själv för min egen skull är mitt enda ansvar. Men det verkade skrämmande att gå ifrån de rosenröda infreno jag var i. 

Inte kan kärlek se ut så här, tänkte jag. Det måste finnas ett sätt att nå in. Ett sätt att ställa allt till rätta.

Men inte var det att naken stå kvar som jag gjorde. Nog kom det fram en liten bit av mej till slut men fjuttig är den om man jämför med den som är jag. 

Våga gå mot det som skrämmer när vetskapen finns om vad som är rätt. Så ska rädslan krakelera och falla av bit för bit. 

Fram växer den vackraste stoltaste blomma, skälvande av energi - full av förväntan.




söndag 7 december 2008

-Har du trampat i bajs?



Har ni tänkt på med vilket tonfall man brukar säga en sådan mening.

Visst kan man i förvåning utbrista de här orden, dock tror jag att det ofta sägs med en viss avsmak i rösten. Det är inget önskvärt att trampa i hundbajs. Det är ju därför våra städer och parker kantas med soptunnor avsedda för detta. Vad händer när tonfallet inte stämmer överens med med orden som uttalas.  

Säg nu följande mening med samma tonfall som inledande fråga hade:  

- Har du färgat håret? 

Visst känns det inte som hårfärgningen var någon succe direkt.
Paradoxalt på samma sätt blir det om man skulle förolämpa någon med sin blommigaste röst.

Det existerar en person som till sin ålder är mogen, som brukar fastställa det uppenbara med, har-du-trampat-i-bajs-rösten, ganska ofta. Vid detta laget kan jag tyvärr inte längre tvivla utan måste inse fakta. Nämligen att det inte är en slump att fint eller nytt ofta väcker reaktioner av de slag jag just beskrivit. 

Det är oklanderligt för det är väldigt svårt att attackera ett tonfall.  

Det är fegt att gömma sig bakom neutrala meningar. Det är någon som är rädd för att stå för vad denne tycker och känner. Det är skammen över sitt avund som talar med kluven tunga. Denne är det synd om ty denne har drabbats av något mycket värre än att trampa i hundbajs.


 

onsdag 3 december 2008

Om Dej


Isen i magen har så sakta börjat tina till mera uthärdlig temperatur.
Hela natten har jag grubblat och gråtit, grubblat och gråtit. Vad som sagts och gjorts och inte gjorts. Gråtit över min skuld till dej. En skuld som du aldrig gav mej. Jag vet att du inte vill att jag ska känna så. Du ville vara där. Med ditt underbara varma kärleksfulla hjärta gav du allt av dej själv. Inte för att få något tillbaka utan bara för att du ville att världen skulle bli lite bättre. 

Konstig kvävande känsla av att ingenting aldrig någonsin mera kommer att bli sig likt. Någonting har förändrats och det faktum att du gått bort finns i allt. Träden utanför mitt fönster vet det, snön som lagt sej idag vet det, stillheten om natten vet det också. Inomhus är syret lite fattigare och det går trögt att andas men jag orkar ändå inte gå ut. Lämna hemmets väggar känns för farligt. Min soffa är också förändrad men den trygghet som finns kvar håller sig inne så jag måste stanna här. 

Det är så typiskt dej, till och med nu, nu när jag ska skriva om dej, så handlar det om mej och hur jag känner. Jag skulle ju skriva om vem du var, men nu blir det precis som du alltid såg till att det blev, ljuset på mej. Sen fick man aldrig prata om dej. Fast lite lite fick jag bära av dina bördor ändå. Lite på slutet lät du mej också får luta dej mot mej. Men oftast blev det tal om trygghet när det kom till dej. Inget att tala om , inget att oroa sig för. Allt var gott och som det var menat.
Fast jag visste hela tiden när det inte var som det skulle. Jag visste det, men jag kände hur förbjudet det var att beröra. Men nog var det så att jag är lite som du, pratar hellre om den andra än mej själv. Kanske ville du hjälpa mej hitta balansen även där. 

Jag är så glad att jag fick sagt hur mycket du betyder. Jag minns att det kändes som det studsade iväg efter att det snuddat dej. Men du hörde väldigt bra så jag tror du lyssna efter lite mer noga när jag gått. Du såg också ut som en ängel. Du var vacker i ditt blonda hår, din avundsvärt tjocka fläta som nådde dig till midjan och fick dej att se ut som en flicka på nått sätt. Men kvinna var du , min ängel och mor fast utan band av blod. 

Ingen röst kunde värma och glädja sig med mej som din röst. Du sa att när allt blev bättre skulle jag och vår vän M komma hem till ditt fina hus som du längtade så hem till. Jag visste redan då att de skulle aldrig hända. Men jag antar att också hos dej spelades fina bilder upp av hur det skulle bli. Jag såg oss i din vilda blomstrande trädgård och jag såg våra fötter på dina vackra trägolv, och solen genom dina stora fönster. Jag vet precis hur underbart det skulle vara att se dej sitta där utanför din veranda och ta emot mej på grusgången. Jag skulle öppna din vita grind och Du skulle säga att jag var fin och stilig och sen skulle du värma mej med ditt leende och säga att tänk, tänk att det blev av till slut. Jag kan höra dej säga det. Men det blev aldrig av...det blev bara slut utan att bli av. Men jag är så glad att du fick flytta hem ett tag i alla fall. Du fick sluta dina ögon och somna in i ditt hus som du tyckte så mycket om. 

Allt det här är helt och hållet sant. Ibland säger man att människor är aldrig så underbara som efter sin bortgång. Men det skulle inte gå med dej. Du var redan fantastisk med det godaste av hjärtan. Du var underbar och att försköna dej annat än med sanningen, hur skulle de vara möjligt? 



tisdag 2 december 2008

För alltid saknad, allra finaste



MIN ÄNGEL,


Svart är för ljust för att beskriva den bottenlösa känslan av tomt.

Fasansfull är vetskapen om att du för alltid lämnat mej kvar.

I din kärlek blev jag till.

Av din klokskap formades jag

Din omsorg har burit mej

Din röst kommer alltid att bo inom mej

Förbannade jordeliv som tagit dej ifrån mej.

Mina tårar rinner framför ilskan som kokar

Förbannade ord som inte kan uttrycka sanningen

Det går inte att berätta om dej, du är bortom orden 

Jag hatar varje fras, varje mening jag använder

Jag kan inte spegla dej med ord, fattiga förbannade ord.

Älskade ljus och ledstjärna

Kom tillbaka




måndag 1 december 2008

Smulprat



Ibland kallar jag min dotter för smulan. Det finns en del andra älskvärda människor som ibland får stå ut med att bli tilltalade så. För mej står det för värme och kärlek. En människa som kan vara en smula är en gullig och god människa. Smulan-människor är sådana människor som man inte kan stå se på alltför länge utan att man översköljs av en längtan att omedelbart krama om dom.

P sa till mej härrom dagen att han inte gillade det ordet och att han tyckte det lät negativt att säga så till någon. Det skulle enligt honom stå för ett förminskande av personen. Det är förvisso så att en smula är en liten mikroskopisk del av en helhet. Man skulle kunna säga att det är spillet av det som är huvudsaken, en negativ konsekvens av en god sak.  Men man skulle också kunna säga att den goda saken består av en hel massa smulor. Det är smulorna som bildar helheten. Då blir ju helt plötsligt varje smula helt avgörande och livsviktig.

Sen finns det ett helt annan sammanhang där man talar om smulor och när det är helt och hållet av ondo. Jag syftar på att nöja sig med smulorna när man förtjänar långt mer eller allt.
 
Jag kan i skrivandets stund komma på ett bra exempel. Min vän A har en tendens att värdera en "viss" lite mer än sig själv vilket genast medfört att hon nöjer sig med smulor. Denna "viss" är en man. Han är redan någons till vardags, någon som tror sig fått allt. Han är inte nöjd, nej för han vill också få ha lilla A när de ska vara lite mer än vardags. Han är tydligen så rackarns underbar att det inte går att stolt tacka nej till honom. 

Vänta på någon annans almanackas luckor och inte veta var i prioriteringen man finns. Inte veta om man bara är en tröst, ett plåster på ett sår. Bara vara viktigast på bokad tid. Hjärtat som vill älska måste lära sig behärska sina känslor tills smulorna serveras. Ja, serveras och serveras snarare faller från bordet när andan faller på. 

Om än det kommer från ett wienerbröd så är de ändå smulor.


söndag 30 november 2008

Skylta med sin söndag


Ensam väns rapport  från skoskaften.   

Allt är tvåsamhet i lycklig advent. Strålande familjer på skyltsöndagen. Hjärtliga pepparkakor med söt glögg rinner ner i fröjdiga magar under kärleksfullt stickade tröjor som går arm i arm. Rosiga äppelkinder med glasyr lyser under tindrande stjärnögon. 

När dimman ligger tät sträcker sig utsikten till egen nästipp.  


fredag 28 november 2008

Fiasko i språkvård


Man har ju hört det där med att märkeshysterin kryper längre och längre ner i åldrarna. Varumärke kan väcka starka känslor.
Möjligen var det ett klart exempel på det som nådde mina öron i kväll.
Mysig fredag framför Idol. 
Reklam pausens första inslag visade en snygg platt tv, stor och stilig i pianosvart. Då kommer domen, blixtsnabbt som en pisksnärt från ingenstans.

 - Samsung suger balle!!!

Vad säger man? Man kan undra vad det är för product placering som ligger bakom ett sådant uttalande från en 13 åring. 


Blott och bart av kött och blod


Ibland uppstår omedelbart kärlek och beundran i ett möte 
Plötsligt byts det ut mot förskräckt besvikelse och avsky. 
Hur kan någon som var kärleksfull och äkta 
samtidigt med medveten handling göra illa?
Vilket är det sanna och vilket är det falska? 

Allt det vackra i oss är det som vi är ämnade att vara 
Det som vi först och främst är skapade till
Det andra som gör ont och gör skada och vill förgöra, 
Det är själen som gått vilse och irrat sig bort 
Det skrämmande eller kanske det fina är ju just det 
att inget är så enkelt som ont eller gott
Det varma och det kalla är ständigt lika närvarande i oss
Det träder växelvis fram men är ändå lika mycket där, alltid

 

Bloggland breder ut sig


Tre dagar utan internet var olidligt. Kommer hem från butiken med två välfyllda kassar mat för frys och kyl. Så där i farten, klåfingrar prövar uppgivet tangenterna ännu en gång, medan påsarna breder ut sig på köksbordet vid sidan om. Google lyser upp rummet och jag sjunker lycklig ner på stolen. 

Finner nya bloggar som jag aldrig tidigare besökt. Från fantastiska skribenter levereras allt som ryms under himlen i ord. Jag läser rasande vacker ren poesi eller skrattar högt fast jag är helt ensam vid min skärm. Men det sista jag känner mej är ensam. Så fantastiskt mycket vi rymmer vi människor. Jag menar, det är lätt att glömma när vi ses där ute och väluppfostrat anpassat oss efter alla normens regler. Jag förundras en smula och känner tacksamhet för att vi är så mycket mer än bara det man närmast ser.

Hallonen tinar och klockan är långt över midnatt.
Smala ögongluggar petar ner små rader och går ut!

Godnatt! 

lördag 22 november 2008

Se igenom


Lyckan finns på andra sidan glasrutan. 

Utanför mitt fönster i min lya ligger första snön stilla vilande. 
Domkyrkan reser sig och blickar ut över vita täcke med ljusprickar på. 
Jag går ut, mina lungor fylls med ren luft och återskapar balansen i min kropp.

Jag lever i en ostkupa ibland. Det är inte mänskligt att göra så. Jag ser hur livet leker där utanför. Människor skrattar och är glada. Dansar och sjunger och håller om och av varandra. 
Jag knackar på glaset - ingen som ser mej. Jag ropar i förtvivlan
 
- släpp ut mej, kom in och håll om mej! Ser ni inte vem jag är. Jag kan ge er allt! 

Jag viskar för mej själv,

 - eller kanske inget.  

Kanske är jag inte en människa som ni. Kanske glaskupan är jag. Nej, så kan det inte vara.
Ibland när morgonstrålar viskar i mitt öra, vakna lilla vän för du är älskad av livet. Då, då förstår ni, då finns det inget glas, ingen kupa. Jag behöver inte knacka eller skrika. 
Då vilar vi tryggt i varandras sällskap. Jag dansar lika lätt som alla andra och sången porlar ur min kropp. 


tisdag 18 november 2008

Rensa i mansröran med feng shui


Kan de funka må tro?  Det är väl inte hur man rensar utan att man gör det som är poängen. Själv valde jag den utdragna varianten den här gången. Men nu får det vara nog!!
Mitt liv ska dammsugas fritt från dysterkvistar som vill stygga sig och bryta ner. 
Hur länge ska ens tankar grumlas och ens sinne vara dystert? 
Inte längre!! Let the sunshine in , the sunshiiiine iiin...tralalala.
Sjunga ska vara bra för att finna lusten till livet. Funkar säkert lika bra som feng shui. 

Jag måste säga att det är en tröst, en varm famn, ett tryggt knä att krypa upp i, en välsignad förmån att ha människor som läser och tar av sin tid att kommentarer mina tankar. Jag bugar och bockar i ödmjukhet. 

Vad som är den lite mindre charmiga sidan är dessa utmaningar som duggar alltför tätt. En hade räckt för att jag skulle tycka det var tätt. men jag hade med all säkerhet känt mig utanför och satt på undantag om ingen länkade till mig. Så, Tack Doktorandtankar(tusan , hur gör man när man länkar) för din omtanke, comvidare, nu äntligen kom jag loss. 

Följande regler är gällande:
Länka till den personen som har utmanat dej och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dej själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.

1. Jag är en obotlig tidsoptimist som vill mer än dygnet klarar av. Tvingas åka taxi fånigt korta sträckor för att inte irritera min omgivning eller kanske bara för att jag fått slut på ursäkter.

2. Jag förlorade oskulden genom att ringa en kompis och be honom "ställa upp" som försökskanin. Jag var som ni förstår den sista som hade denna kvar. Förutom att jag visste att han enligt egen utsago hade en hel del erfarenhet så tyckte jag att han var väldigt snäll och så hade han stans snyggaste rumpa, vilket han faktiskt har än idag.

3. Jag älskar allt som är prickigt. Allt från fåniga små block till toalettborstar, snygga slipsar och glada gummistövlar. 

4. Jag älskar inte bara att läsa böcker utan också att lukta på dom. Viker upp dom nånstans i mitten, sticker in näsan och känner deras historia och årgång. Allt från nytryck till antikvariatdoft med inslag av läderband. 

5. Jag hatar när någon tar oskulden på mina nya modemagasin och berövar mej känslan av tung, blank, och oläst och istället ger mej känslan av sliten omodern vårdcentral med hundöron och allmänt sladdrig utstrålning. 

6. Jag vägrar slänga kläder som någon gång i mitt liv uppfattats som snygga. Detta trots att dom är minst tre nummer för små. Jag kan när som helst lura i mej själv att dom ska komma att passa som handen i handsken igen. Särskilt om detta är en måndag, då är det hur många dagar som helst till lördag så om jag ligger i riktigt kan det gå, om jag verkligen vill.

7. Jag anses ha en rapp och pussig mun.  

Ja, de pinsamt att erkänna men ni har ju alla redan sett de uppenbara, de blir inte som det ska på länkfronten. Jag ska ordna detta snarast. Men sålänge får jag helt enkelt liksom manuell-länka om det nu finns nått som heter så.=/ 


fredag 31 oktober 2008

Vanans makt över väntan


Fastnar med blicken på det vita , och undrar vart jag i tankarna tog vägen.  
Jag som var på väg. Stannar upp igen och håller andan. Inte för eftertanke, utan för en förbannad ... dröm, längtan, önskan om att vara någons absoluta blickfång och maggropskittel. Någon som stolt säger , Hon är min! Någon som med självklarhetens mjuka röst finns där. Någon som möter upp, ser och förstår. 

Krossat hjärta och med det stod jag kvar, lagade och lappade, limmade och förlät även då du inte bad om det. 

Äntligen och till slut var jag klar. Jag tog tillbaka min själ, mitt hjärta och allt som är jag. 

Aldrig så åtråvärd och fin för dej som när jag går. Jag förväntar mej ingen kärleksförklaring av dej, men en förklaring. Vad skulle vara annorlunda idag. Varför NU när inte då gick an? Du vill inte tala, bara kyssa dej tillbaka. 

Var det i ren förvåning som du tvinga dej tillbaka för att se. Se om det ännu en gång skulle gå att dra mej tillbaka med vackert polerade tigande löften. Jag vågar inte hacka fram ett litet hål i den ytan. Hur skulle jag kunna släppa in dej igen? 

Du trodde aldrig att jag kunde gå vidare, och resa utan dej. Jag kunde och jag kan.

Ändå, öppnade dörren lite på glänt. Ville veta vad du ville nu. Kanske vara vänner. Det har ju gått en lång tid nu i tystnad och försvar. Jag prövade lite, försökte en stund och vaknade i självbedrägelse. Den förbannade drömmen och längtan! Vanan att lyckligt tacka ja när du bjöd upp.  

Musiken har tystnat, lamporna slocknat och det är tomt. Om det så vore en plats på dramaten som utlovades så kunde jag inte agera, inte längre.  



onsdag 22 oktober 2008

Inte för uppenbar


Jag tror jag begått ett förfärligt misstag. 
Jag såg inte något som var rakt framför mig.
Jag såg det inte för jag vågade inte hoppas.
Det fanns inte i min värld att någon som du skulle...

Sablar sablars sablar... men kanske får jag en ny chans
om livet vill. Jag gjorde mitt bästa och jag visste inte bättre.

Ibland ska man bara låta saker vara ... kanske var det just det jag gjorde... kanske var det just det jag skulle just då, just så eller kanske det!

Gode gud ge mig tålamod...

måndag 20 oktober 2008

Lik-som



"Det är något komiskt med människors yttre likheter. Som om de som inte liknar varann, inte skulle vara lika mycket lika varann som de som liknar varann. Och tvärtom."

Det här citatet av Lars Gyllensten liknar i alla fall inte något annat. Men kul är det och inte dessto mindre bra tycker jag. 


söndag 19 oktober 2008

vapenvila


Försynt dotter öppnar försiktigt min sovrumsdörr och tittar in med stora gröna morgonögon, rufsigt morgonhår, vem kan motstå att bli klarvaken av något sånt. Inte jag.
Hon hoppar ner i sängen och roffar åt sig en kudde. Inga sura mammaprotester om att vilja sova mer. 

Frukost tillsammans, en stund innan bråttom träder in och livsviktiga mascaran får sin plats.

-Hej-då-ta-det-försiktigt-när-du-cyklar-ha-det-så-bra-idag-får-jag-ingen-hejdå-kram. 

Hon ger mej ryggtavlan och försvinner i riktning mot cykeln. 

-Men-mamma-gå-in-nu-stäng-dörren-hejdåååå.

Idag är det fred och frid. Inga vansinnesvrål, inga smällande dörrar, inga tårar, bara lyckligt lugn. Mötes vid skolan och gick en tur om bageriet på väg hem.

Kärlek, levande ljus och muffins ger ro och harmoni.

(och kanske var det allt de där tjatet som letade sig hela vägen ner i min plånbok och slutligen blev  ett par stövlar på lyckliga ben) 


Lev och låt leva


Nya svala lakan, varm dusch, regnet kastar sig mot rutorna.

Vänliga väggar tar emot rasande vindar och stänger dom ute. 
 
Tyst och stilla, inga orons gnagare tuggar i mitt inre.

Bara ljuslågan kämpar, fladdrar i nervösa rörelser.

Sinnet trycker nuets hand. 

Lugn i det som är.

Ändå saknar jag din doft, din mjuka hud.
Ditt trygga sätt att sova stilla stilla nära mig. 
Din andning var helt ljudlös, 
värme från andetagen när du sov .

En klump i halsen skaver och river i minnet. 

Ville inte skriva eller tänka mer på dej. 

Påminner mej om de ordförråd du använde 

men inte kunde koppla samman med praktik.

Du vet inget om min längtan och den släcks sakta ner.


Vilar huvudet på kudden och vet att sömnen är min bästa vän.

   

fredag 17 oktober 2008

Sötnosar kom snart igen.


Jag har haft några sötnosar på besök idag. Dom kom från stora staden. Dom var gulliga men trötta. Tröttast var han som sått ett frö i hennes kropp. Kanske gav han henne och det som växte bakom nya fina koftan allt piggt han haft. Jag håller tummar och tår för att han ska känna sig kvicksilvrig snart igen för han är den finaste pojke jag vet. Han har fått en av dom finaste flickor jag någonsin träffat. Hon är så varm och snäll och idag lyste hon som om hon svalt självaste solen. Det är hon värd. 

Våra bokhyllor har varit grannar några år och så var även vi. Vi har fingrat på varandras bokryggar och smekt dess framsidor. Vi har förtjust lovordat och välkomnat nykomlingar i varandras hyllor. Vi har frukosterat och teat tillsammans i vått och torrt. Räddat varann ur sötsug när butiken varit stängd. Rykt ihop över fåniga oviktiga saker som jag önskar vore ogjort. Kunde jag vrida tiden tillbaks hade jag egoistiskt vridigt tills klockan stod åter på när du bodde på min gata fast den var din före den var min. Men det kan jag ju inte ändå för du är alltid på väg och början på din äktenskapliga resa skulle inte börja här utan där. Jag visste det så fort jag såg den fina pojken. Jag visste att han var fin nog för att se dej och din lilla gosiga spralliga smarta smula.  

Det var så mycket mer än bara bokhyllor sötsug och frukostar. Allt det andra kändes i magen idag när du kom med de dina. Jag är så glad att du finns kvar idag i mitt liv och jag hoppas du alltid ska göra det. Jag är så glad att jag fick vara med på ert bröllop fast jag var på kollisionskurs med livet självt. Tack för att ni kom och ha det så sagolikt bra på er kärlekssemester. Jag gläder mej helt vilt!


torsdag 16 oktober 2008

Klimatsmart - verbalt


Jag föreslår att man inför begreppet klimatsmart även i andra sammanhang är när det gäller vår natur. Klimatet på en arbetsplats exempelvis är väldigt viktigt. Vi ska tänka miljövänligt och inte kritisera varandra eller sätta upp förarliga lappar om att någons mamma inte jobbar där och liknande. Vad är en odiskad kopp i jämförelse med dålig stämning som gör att vi tvingas andas unken luft. 

Det är inte vidare miljövänligt att kritisera varandra överhuvudtaget. Vi bör alla ta ansvar för miljön på våra arbetsplatser och acceptera varandras olikheter så att våra kontorslandskap inte försuras. Se till att de miljöförstörande verbala utsläppen minskas. Genom att kritisera varandra riskerar vi att helt utrota den speciella individualisten inom vår art. Detta vore en naturkatastrof bland oss människor. Genom att tillåta miljöförstörande negativa attityder kan friska ideer och kreativt tänkande försvinna snabbt. Unika individualister har hållit klimatet på våra arbetsplatser i balans under många år. Marknadskrafterna ökar kopiorna och individen står vid randen av utrotning. Individualismen är beroende av att vi agerar miljövänligt och värnar om en god atmosfär. 

Varför inte tänka även på hemmamiljön. Tänk om vi även införde miljövänliga samtal vid middagsborden. En strålande ide tycker jag som dessutom kan alstra en massa värme mellan människor och förhindra att vi blir så att säga utbrända. Det skulle också förhindra att vi blev överhettade av negativitet och istället återuppbygga balansen så att vi ökade energin i varje person. Väldigt klimatsmart skulle jag vilja säga. Vi måste också i hemmamiljön hitta en form för hållbar utveckling så att våra yngsta plantor får en chans att växa och gro i naturskön miljö.
Då kan vi njuta av barnkvitter och ventilerad ren luft. 

Baren eller gymet


Puh...nu får jag skärpa mig och sluta vara blogg-skygg. Stora bloggtorkan eller bloggskräcken satte in här några dagar. Förfärligt förvirrande måste jag säga. Det blir liksom något som fattas. det känns tomt i hjärtat på något sätt. Jag hoppas det aldrig ska hända igen. 

En annan sak som jag inte heller hoppas ska hända igen, en ny erfarenhet från gårdagen. Efter min väninnas önskemål hoppade jag i mina minst fashionabla träningskläder för att ta en rask promenad eller kanske till och med en liten jogging tur på kvällskvisten tillsammans. Bara för att bränna så där lite lagom med fett för att motivera morgondagens fika. Som den lydiga kvinna jag är gjorde jag min väninna till viljes. Det hör till saken att vi båda behövde rasa av oss dagens alla tonårsbekymmer som trycker båda våra varma modershjärtan ibland. Hon och jag har flickor i samma klass. Den ena värre än den andra och ibland vet vi inte vem som är värst. Dessutom hade vi båda varit på möte på deras skola och haft gastkramande utvecklingssamtal med lärarna. Det kändes mer som avvecklingssamtal eller invecklingssamtal.

 Behöver jag säga att vi båda kände oss lite matta och fulla av oro. Fulla av oro bytes på något underligt sätt ut till fulla av vin!!! Jag vet inte hur det gick till riktigt. Två hurtiga kvinnor i lagom ålder fulla av entusiasm att få röra sina kroppar i hälsans namn hamnar plötsligt i soffan med en bag in box. Det var hennes fel! Inte mitt! Det var när det börja regna och hon sa att hon hade vin hemma som fötterna bar av åt fel håll. Jag vet nu inte om jag vågar mig ut i fortsättningen för att gå till gymmet för kanske jag finner mig själv sittande i en bar istället. Jag vet inte om tilliten till mitt eget omdöme fick sig en törn igår. 

Men det var härligt och förfärligt livgivande och magmusklerna fick sig en ordentlig omgång av alla skrattanfall. Kanske på vägen mot tvättbrädan går det lika bra att skratta sig snygg. Åtminstone kändes mitt hjärta och min hjärna betydligt lättare idag när jag steg upp och mötte mitt orosmoln vid frukostbordet. Hon är tretton år och ger mej mer huvudvärk än allt vin världen kan uppbringa. Jag älskar dej ditt lilla skräp och jag hoppas hoppas och tror att allt ska bli bra till slut, att min kärlek ska räcka hela vägen från jordens mitt till universums slut. En dag ska vi vara gamla ihop och jag ska komma till dej på fika och ha fina blommor med till dej mitt lilla blomster. 

onsdag 8 oktober 2008

Individfri tid och fritid


Vad jobbat du med?
Det första vi frågar människor vi inte känner är ofta just detta. Jag antar att det är ett sätt att inleda en konversation. Jag kan inte påstå att jag tycker att det är ett dåligt sätt. Det säger en del om hur vi spenderar större delen av vår vecka. Men vi ÄR ju inte vad vi gör naturligtvis. Inte heller gör vi precis vad vi vill på jobbet även om en del lyckans ostar har förmånen att försörja sig på ju precis det dom brinner för. Så vad skulle vi då inleda en konversation med? 

- Hej, Vad brinner du för i ditt liv? 

Men de skulle låta en smula pretentiöst och lite påfluget. Men det finns väl få saker som är så roligt att lyssna på som en människa som berätta något som verkligen kommer ur sann entusiasm. Men frågan är hur skulle en sådan undrar tas emot? Själv skulle jag nog få lite prestationsångest och leta febrilt i hjärnan efter något spännande att säga. Då gick ju hela iden förlorad och det hela blev en fråga om att prestera. Är man då inte tillbaks på ruta ett igen. Vad jobbar du med? Är det inte så att vi egentligen hör, - vad har du presterat? Vad säger det om en människa egentligen?

Förmodligen en hel del OM vi samtidigt fick en bakgrundsberättelse. Men tyvärr är det inte den typen av samtal som lite glättigt startas med frågan om arbetets art. Det är ju sällan människors livshistorier vi fiskar efter när vi artigt startar en social konversation. Nä, ve och fasa, tycker vi inte ändå att det känns ganska skönt att få ett enkelt och rakt svar på vad folk jobbar med. Lätt som en plätt kan vi få en uppfattning om vad personen i fråga kan sättas in i för fack. Det är praktiskt och hjälper oss att grovt sortera information vi får. Men om man tänker vidare är det riktigt taskigt att tvinga folk att prata om sitt arbete det första vi gör. Vi kanske är ärans trötta på jobbet, vi kanske till och med hatar att gå dit. Ännu värre, vi kanske inte ens har ett jobb att gå till. Är vi inte alla familjära med olika uttryck som går ut på att hata måndagar. Om en grej går sönder, ja då är de ett måndagsexemplar. Måndagar talar om att vi har hela långa veckan framför oss tills vi är lediga igen. Vittnar inte detta om att de vi primärt värdesätter är vår fritid, vår egna tid. Kanske vi istället skulle fråga, 

- och vad gör du helst på fritiden?

Tänk om detta lite grann skulle kunna förändra våra attityder i allas vårt prestationssamhälle. Detta kommer inte att medföra att våra arbeten och karriärer saknar betydelse för oss. Vi kommer inte att strunta i vad vi gör eller utbildar oss till men det skulle förändra vår människosyn. Vi behöver inte VARA det vi lever av. Det är en del av oss men inte det som talar om vilka vi är eller hur värdefulla eller lyckade vi är. Detta hänger också samman med att alla inte har samma förutsättningar. Vi startar inte på samma punkt i samma terräng och vi får inte alla samma redskap samtidigt. Det kan  vi inte förändra, men vi kan förändra vilka attityder vi sprider omkring oss. Låt oss i alla fall försöka röra oss utanför våra yrkesroller, och jag är säker på att den som vill prata om sitt jobb gör det ändå men då för att han eller hon vill. Låt oss hjälpas åt att stärka varandra som individer, och hjälpa varann att sluta upp att identifiera oss själva med våra yrkesroller om vi inte själva väljer det. Skulle vara kul med andras synpunkter på det här. Det här är bara ur min lilla synvinkel.


På bokmässan hittade jag en bok som är skriven av, Anna Manteus. Tänkte först att behovet av böcker av det här slaget är mättat. Men jag ändrade min uppfattning. Jag är jätte glad att jag köpte den och jag kan varmt rekommendera den. Titeln är Kvartslivskrisen. Det är en pärla! Inte jobbig att läsa, utan pekpinnar och präktighet, lyser upp och ger lite extra lust och energi på livet.


söndag 5 oktober 2008

Nattklubb på stadens Grand Hotell


Vackra lokaler med högt i tak.  Lyxigt matchande scenografi för statister i prydliga uniformer och glittrande tandrader.
En stor och öppen dörr med snirkligt guldfärgade handtag tar oss in i löftesrika rum.

Granskande avstängda blickar. 
Beskådar, kan sedan länge självbevarelsedriftens ädla konst. 
Bevarandet av självet - bjuder upp men inte in. Vistas vid min sida, men möt mig ej. 
Bjuder upp till dans med flörtande fåfänga steg. 
Bjuda känslorna med hör ungdomen till. 
Älska och bli sårad hör ungdomen till. Sen vet man bättre. 

Beständig med bestående men. Men från dagar av naiv tillit och upplevda drömmar. 
När vi tror vi gått från start till mål fanns det ingen vinst. Drömmen gick för fort och räckte inte hela livet. För många dagar kvar av oskrivna dagar som saknar manual. Vågar inte spela spelet en gång till. Med sig själv som insats går man inte ut i striden utan pansar. Söker något annat denna gång. Inte spela bara vinna. 
Beskådar, bedömer och glömmer vad vi ser. 

Det är tryggast så men ack så trist. Så lugnt som i ett vattenglas. Inga försiktiga kluckande mot stranden, inga upprörda rasande vågor, inget blåsigt rusande hav. Tryggt och stilla som en vattenpöl. Går hjälpligt att se sin spegelbild i dess yta men djupet lika grunt som grumligt. 

Ändå rör vi oss i takt, känner livslusten pulserar, dunket av musiken ger oss liv. Förnimmer kraften som sjuder inifrån och ut. Våga vara kvar i de vi ägde, och tro mig, det bor där alltid. Aldrig krämpor inuti om vi inte envisas och vill. Utmana till mer än kroppslig dans - i takt, pulserande och livfullt. 

Kraften lovat hjälpa oss stå kvar tills rötterna börjat sätta sig i jorden och vi kan blicka upp utan att tappa balansen.




fredag 3 oktober 2008

Fotriktigt

                  Skippa högklackat
  Jag såg att kvinnan på omslaget  i 
Hem & Hyra  nr 5 har höga klackar.
De förstör fötterna. Kvinnor, ni är mycket 
vackrare i låga klackar! Gången blir så 
mycket finare. Kläm åt skobranschen som 
säljer så fula och farliga skor.
Ingvar Langlet

Dessa rader gick att läsa i Hem & Hyra. Vad ska man säga om denna omsorg från herr Langlet. 
Kläm åt skobranschen innan skobranschen klämmer åt dina fötter, liksom. Här sparades inte på Ingvars krut inte. Inte nog med utfärdad varning, fula är de också klackarna. 

Med detta önskar jag er alla en fin gång i helgen!


torsdag 2 oktober 2008

Från romantik till bögporr

Har just varit på bio med min tonåring och låtit mej underhållas av ett stycke svensk film.
Patrik 1,5! Den var söt och underhållande. Liten smula förutsejbar men man fick vad man förväntade sig och det var gott nog. Det enda som störde mej var att när alla skrattade högljutt tyckte jag inte alls att det var kul utan rent av lite allvarligt. Som om detta inte vore nog, fann jag mig ensam skrattande när det faktiskt var lite småkul. Möjligen övertolkar jag situationen, men jag tyckte att det faktiskt var så att det som folk fann komiskt var när någon av huvudpersonerna uppträdde typiskt "bögaktigt" enligt normen för en lite fjollig bög. Men är det någonstans som det är heteronormativt så är det väl på film. Kanske ska jag ha lite överseende med att människor möjligen behöver lite tid på sig att vänja sig vid att heteronormens motsatser gör entre där man minst anar det. Ja, nu undrar ni kanske varför jag går igång så på ett antagande som jag till och med själv antog grundade sig på en övertolkning. Jag kommer till det nu. Efter filmen träffade jag min dotters lärare i toalettkön och hon hade också sett filmen. Artig som jag är förvissade jag mig om att vi hade sett samma film och frågade sedan vad hon tyckte. Hon svarade följande:

- Jo, den var bra, MEN det var lite vääääl intima scener ibland för min smak! 

DOM KYSSTES TVÅ GÅNGER. Alltså, jag menar två gånger och den ena gången hade dom visserligen bara överkroppar och låg i sängen men med byxorna på.  Jeans och allt. Inte tillstymmelse till konturerna av snopp i kalsong ens. Jag fick inte en gång spisa en delikat rumpa på bioduken. Förstår ni??? Jag hann knappt uppfatta romantiken så snabbt var den filmkyssen överstökad. Hur kan en kyss vara lite vääääl intim år 2008? Nu hör det till saken att den här läraren är just nu mamma ledig och jag kan bara tolka det som att hon har varit lite väääl intim. 

Det händer inte ofta men jag blev mållös och tänkte att det måste varit nått jag missat, kanske när jag öppna min godispåse och missbedömde hur lång tid det tog eller att jag fått en tillfällig släng av narkolepsi. Min hjärna gick för högvarv när det blev min tur att gå på toaletten. Medan jag satt därinne kände jag mig plötsligt oerhört mesig och skamsen för att jag inte frågat rakt ut vad hon menade. Jag fick inte på mig byxorna fort nog och störtade ut från toaletten. Jag önskade att jag kunde avsluta detta inlägg med en läcker och bombastisk kommentar som levererats. Att jag med mina magiska ord gett henne insyn i sin trångsynthet eller öppnat porten till fördomskammaren. Eller att jag bara sagt nått spydigt och chockerande om att jag allra helst ser en lång och färsig bögporrfilm en kulen höstdag. Men hon hade gått... 

onsdag 1 oktober 2008

Det fulaste man hört

Om man är en liten pojke, 5 år fyllda och blir kränkt i sin integritet. Då finns det inget annat att göra än att skrika ut sin vrede. Vrede över att inte bli ordentligt hörd. Trafiken överröstar pojken och mamman skyndar på. En sådan fruktansvärd orättvisa gav den lilla pojken inget val.
Han skrek:

-PRUTT-GUMP-MAMMA!!! DU HAR DUMMA ÖRON!!!
 

Investera mera

Fram rasar morgonen. Stressad röst i sprakande mobil. Trasig öronplopp från sonyeriksson gör störtloppet på cykeln till en nackskada. 

Stönande suckande och frustande skapas en stunds terapi på telefon, egentid i trafiken! Klämma in det som känns viktigt att få säga på färden från hem till dagis, från dagis till jobbet. 

Ändå är loppet bara början på rond tre av fem. Låser cykeln, glad att lacken på den bil, som nästan avslutade dagen och livet, inte repades och krävde pengar från ett minuskonto.

Hoppas ditt gladhetskonto får en rejäl insättning fnitter och gapskrattsbonus idag! 
Samt att jobbet inte drog din energi från sparad insättning, för så mycket pengar har inga arbetsplatser eller arbetsgivare att ge att det blir mödan värt. 

Börsras hit och börsras dit..är föga intressant ibland.  

tisdag 30 september 2008

Vaska guld

Jag pratade med en vän idag, 
Hon talade om rätten att göra fel. Hon var arg för att någon försökt ta den ifrån mej .
Inte visste jag att DET kunde vara en rättighet att slåss för. Skyldigheten att göra rätt är en sak men rätten att göra fel är en annan. 
Tänk så klokt och enkelt. Hur ska vi annars kunna våga om vi inte får misslyckas.
Jag behöver göra mina egna misstag för att inte bara äga ett språk utan också en kunskap.
Tala är en sak och att praktiskt handla är en annan. 

Det är lite med vår utveckling som med att vaska guld. Det kräver tålamod och uthållighet. Mycket grus och sand ska hämtas upp och rensas bort för att vi alls ska finna guldet. 
Ingen annan mer än jag är professor på mitt liv. Bara jag kan hitta rätt bitar till mitt livspussel och bara jag kan veta i vilken ordning dom ska läggas. På den punkten är livet helt och hållet rättvist för vi har alla fått Ett var att lägga.  

En tonårsdotter intet anande

Du står på tröskeln till de vuxenliv du så ivrigt vill erövra
Jag ser fortfarande ditt babyansikte som blandas med spelad vuxenhet
Jag känner varje skiftning, varje suck som någonsin bott i dej.
Din värld blir större min del i den mindre och mindre. Inga självklara band 
Jag väntar på en inbjudan med tvingat tålamod.

Du var jag och jag var du

Jag var hela din existens
Du, mitt händelsernas centrum

Jag har levt i ständig förälskelse sen du och jag möttes
Du är lovsången som livet sjunger
Du har värkt i mitt bröst sen den dagen då du börja blomma i min kropp.



 

Huvudordsak

Längtan efter ett hämningslöst ordslöseri och ett möjliggörande av otänkbara tänkbarheter i skriven form är grunden till denna blogg. Med andra ord en önskan om att få dela min passion för språklig gymnastik. Men vad vet jag! Jag har ju just börjat min tankeöversikt - prövat brodera med ordstygn på offentlighetens språkduk. 

Bloggintresserade

Powered By Blogger

Min blogglista