torsdag 29 januari 2009

När det inte är som det borde


Änglar sjunger falskt och fäller bittra tårar
Lucifer har ett samvete som gnager
Lärkan sjunger inte ett smack
Flitiga Lisa ligger lat på soffan
mammas bullar är torra som den torraste gamla julgran som någon glömt på sin balkong
Alla badbollar är platta och tomma på luft. 
och en del Pappor glömmer bort sina egna barn...
...eller gör dom det? 
Det kan dom väl inte. 
Jo, det händer faktiskt! Det är jätte sorgligt. 
Dumt och förfärligt för alla pappor är lika viktiga som solen och havet och alla blommorna. 

Det är så med livet ibland att det inte blir som det borde. Men vem bestämmer vad "borde" ska innefatta. Kanske jag själv "borde" bestämma det. 

Göra sitt bästa är det bästa jag vet!

Därför att det är bra nog. Jag vet att jag duger och jag vet att det jag gör räcker hela vägen fram. Det är bara det att vägen fram är hemskt snårig och stenig och vissa dagar går man utan skor och skär sig på vassa stenar. När man ser sitt barn vandra vid sidan och man upptäcker att hon inte heller har rustats med skor och att hon skär sig lika mycket som man själv då rinner det över. Då blir man galen och ens egna bekymmer flyger så långt iväg att man vägrar se att man ens haft några någonsin.

Men det blir bra, till slut, jag vet det! 

Det är ett löfte från universum 

- att göra sitt bästa är det bästa vi kan 

och det är gott nog varje dag!

torsdag 22 januari 2009

Lite äckligt!

Nääää
...det är någon som har använt min tandborste och lämnat kvar använd tandkräm på den. Långt in och mellan varje strå. Grå kleggig tandkräm är det för den är eko och gjord på nyttigheter bra för naturen, djuren och det hela. Men inte är den väl så eko att vi måste återanvända den allihop samma kväll och med min tandborste. Alltså, jag är inte snål på något sätt. Jag delar gärna med mej av mej och mitt. Men, ja, kanske är jag petig och noga och har höga krav men visst är det lite lyxigt med en alldeles egen orörd klick tandkräm på sin borste. Det var bara lite så jag tänkte.

På tal om vad olika människor kan uppfatta som mindre trevligt kom jag att tänka på en tjej som jag kände. Hon krävde att russin skulle vara opillade! Opillade russin betyder att ingen varit nere i paketen och med våld grävt fram, med sina bara händer russin ur paketet. Ni vet, dom brukar ligga så där tätt ihop och sammanpressade så antingen måste man skaka fram dom och då riskerar man att få en hel klump på en gång eller måste man pilla med handen och då kan man omöjligt bara ta dom man ska ha. Alltså blir även resterade russin besudlade och tagna på, alltså är dom inte längre opillade russin. Det var det äckligaste hon visste, pillade russin. Så nu vet ni att det inte bara är danska räkor som kan vara pillade utan även svenska russin.
Finns det någon annan som har en liten äckel-fobi att dela med sig av?
Jag är nyfiken!


Livskraft


 Orden har slutat smattra mot mina öron. Mina tankar stannar upp...
 
...och lyssnar på den sprödaste kärlek som flyter ur varje sprucken själ. 
 
 

söndag 18 januari 2009

Maktfullkomlig


Motståndsrörelsen flyttade fram sina positioner.
Fienden mötte upp rekordsnabbt, 
snabbare än vad som var överenskommet och tillåtet
bort med lagar och regler.
Spänn bågen och skjut ut fler lögner till försvar
Spjuten når rakt in i barnens blödande hjärtan.

Bestraffa, söndra och härska till varje pris. 
Järnhand befaller sina billiga soldater 
utan ansikte med sålda ryggrader
kropparna skälver som spröda asplöv
virvlar med vinden i maktens korridorer


Smörjer och smeker de egna leden
bjuder förtalets beska droppar i sötsliskig dryck
den vars mage är härdad tar emot
utan att magen vänder sig ut och in
och tömmer ut allt innehåll i avsmak

Vi som ser, 
som står vid sidan och skördar konsekvent
de illaluktande puttrande konsekvenserna 
Vi vet att vi inte bara förlorat den starkaste av själar
utan också att marken under våra fötter skakar av skalvet,
Marken vittrar sakta sönder under oss

Vi vet vad vi ser och vi kan iakta varje steg mot undergången.
Härskarinnan rasar mot sitt mål och varje motgång stärker henne
Pansar glänser och döljer iskall hinna som omsluter den människa som flytt.



måndag 12 januari 2009

Springa ikapp med tiden.


Jag är hemma en timme för att samla mig inför ett möte med en styrelse.

Jag har anledning att efter dagens många samtal och möten med människor fundera över begreppet prestige. 

Primärt ett sociologiskt begrepp som har flera betydelser. Ett mått på uppfattningen av hur kollektivet värderar en person eller en grupp. Begreppet prestige gränsar till heder, status och rang. 

Jag undrar varför det så ofta är barnen som offras när prestigen står på spel i vuxenvärlden? 
Man talar om barnens bästa och barnperspektivet och med samma frenesi offras just dom för den egna prestigen. Oavsett om det är just för att värna om barnen som man fått sin post.

Vilken tur att lögnen finns och att det i det här fallet ljögs några gånger för mycket. Vips faller allt på plats och korten bjuds på bordet under bländande ljuslampa. Vi måste älska rättvisan för att orka hela vägen.

Låt oss bara hoppas att den hinner springa ikapp lögnen och kan komma först i mål. 


lördag 10 januari 2009

Muskler och Kärlek



Ser in i ömhetens ögon
Stor muskulös kropp som
värmer min själ och 
sköljer genom hela mig.
Så mycket kärlek och så mycket muskler...
harmonin är total.

Soppa på menyn igen



Den blev kokt på spik...i dag, också
Tänk att jag svalde nästan allt. 
Det gör ont i magen nu.

Det är så konstigt för, 
vi var två som slängde i spik 
vi var två som tände brasan under
Vi var två som rörde och såg till att den kokade. 

men när vi upptäckte att den inte smaka bra 
var det bara jag som fick äta upp den

Konstigt är också;
Att det som var väldigt förbjudet igår för den ena
kan vara helt okej och till och med på sin plats idag för den andra

Pippi Långstrump har sagt att den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll 

Slutsatsen är att den som är väldigt stygg också är väldigt svag
Kanske är det då den som är stygg som behöver mest kärlek
Det är svårt ibland...

onsdag 7 januari 2009

Rapport från sofflocket


Jag slängde ut granen igår. Allt medan jag försiktigt plockade ner varje krims och krams och la det omsorgsfullt i jullådan vandrade tankarna från denna julen till förra julen och till nästa jul. 

Hur ser mitt liv ut nästa jul tänkte jag. Det finns anledning att tro både det ena och det andra. Det är spännande! Förra året var det stressigt och så fullt i skallen att jag inte minns riktigt. I år mysplockar jag ihop allt. Känner redan att; 
-åh så trevligt det kommer att bli nästa år när jag får plocka upp det här igen. Är det stört och tänka så redan? 

Förra året åkte allt ner i en slarvig röra, jag minns bara att jag tänkte att det inte var så viktigt bara det kom undan för det var i alla fall en evighet till nästa jul. 

Jag vill inte leva så. Jag vill smaka på varje minut av mitt liv och känna att det känns gott i magen. Allt kan inte vara roligt jämn men det kan kännas bra i magen tänker jag. I grundmagen om ni förstår vad jag menar. 
Jag njuter av att sitta vid min dator och dricka ur en av mina nya koppar. Solen skiner idag.
 
Det finns oändliga möjligheter med mitt liv och jag äger varje minut. Smaka på den, och le med hela magkänslan.


tisdag 6 januari 2009

Vandring





"Döm aldrig en människa innan du gått två månvarv i hans mockasiner."
Indiskt ordspråk



Jag läste det här ordspråket första gången för 10 år sedan och jag tycker fortfarande att det är fantastiskt bra. 

Vi har alla vår egen historia, vår egen berättelse.

Vi äger alla rätten till vår egen upplevelse och våra egna känslor. 
Alltid!


Det ligger så nära att se och begrunda världen och sina medmänniskor från sin egen horisont Lätt att glömma är att vi saknar viktiga pusselbitar som skapar helheten av den andra människan. 

Idag när jag läste Ji:s blogg inlägg; uppror, blev jag verkligen glad. Så bra skrivet och formulerat. Jag kom att tänka på ett inlägg Vaska guld, som jag skrev i september när jag var väldigt ledsen över en persons agerande men också glad över en annan väns ord. Ibland får man stöd därifrån man minst anar det.

Jag tänkte också på det i dagarna när jag varit inne på Jonas Gardells hemsida och sett vilka enorma reaktioner hans agerande i "Stjärnor på slottet" har väckt. Han är en offentlig person så visst får han finna sig i att människor har åsikter om honom. Men det skrivs så mycket elakheter och direkt hatiska inlägg. Kritik utan substans bara för att göra illa. Det gör mej ledsen. Han är modig och ger naket av sig själv i det han gör. Han vågar fast säkert är han rädd ibland för se han är människa. Vi människor har alla våra skavanker. Men när vi naket är oss själva då är vi som vackrast tycker jag. 

Låt oss ha lite mjukare mockasiner när vi trampar in hos varandra. Låt oss i alla fall försöka göra oss en bild av varandras månvarvs-vandringar. 

  

måndag 5 januari 2009

En inbjudan från blanka golv




Ibland lägger sig livet tillrätta framför en. 

det är bara att kliva ut, kliva på dansgolvet 
om du kan lyssna till musiken tappar du inte takten

Låt kroppen följa, när livet för!







lördag 3 januari 2009

Jesus var snygg ikväll


He is not just a pretty face!

Idag på Malmö Opera på första raden såg jag och dottern musikalen Jesus Christ Superstar.
Äntligen var dagen här när vi skulle se Ola Salo. Han sågs senast live förra sommaren då jag var tvungen att bära dottern för att hon skulle kunna se. Som tack, ett öronbedövande skrik rakt in i örat, i en timme. 

Vi bokade biljetter i juli månad och det kändes som den 3 januari 2009 var ungefär en evighet bort. Jag hade lovat fixa platser på första raden och eftersom jag satt på telefonen den där dagen när biljetterna skulle släppas kunde jag framgångsrikt infria mitt löfte. God fisksoppa med tillhörande glas vitt vin till mig, intogs på mysig restaurang före. Ögon lyste och spänningen var total. 

Jag fick lära mej ett nytt ord idag. "Tafsavstånd" Vi satt på tafsavstånd fick jag veta. Mitt modershjärta frös en stund. Hjälp, du är liiiite för ung för att vilja tafsa på honom där! Men sen kom jag att tänka på med vilka heta känslor jag själv spisade en viss Prince i ungefär samma ålder. Nu kändes genast prästsonen Salo som en oskyldig konfirmand.

Bredvid min stolta LP-samling med Prince ryms också en LP med Jesus Christ Superstar och det var med förtjusning som jag återigen fick uppleva Andrew Lloyd Webbers musik. Klart sevärd, fast sevärdast var nog tomteblosset i stolen brevid. 



fredag 2 januari 2009

Nästa gång skippar jag tåget





Ja, Doktoranden jag tackar för din sympati! 

Vi kan väl enas om att hur vi än tar oss fram låt det bli så glamoröst som möjligt. 

Det här tycker jag ser trivsamt och lagom glamoröst ut.


Taskigt SJ


Men ska man behöva ta ansvar för allt själv! 

VARFÖR är det ingen, "läs, stilig manlig konduktör", som kommer med rykande färsk latte och viskar med smeksam röst att nu, nu bästa resenärska är ni snart i din hemkommun. Rise and shine! 

9.20 skulle vi vara framme. Skönt, många timmars sömn innan uppstigning och avstigning. 
Någonstans på halva vägen hörde jag något om en timmas försening. Jag minns att jag tänkte att jag kanske skulle ta mej till bistron och få lite frukost. Men så påmindes jag om gårdagen. Kupe med sex sängar varav fem belagda med seriöst insomnande tjejer som inte ville bli störda av varken surrande datorer eller läslampa om än aldrig så liten. Jag kände det, hela rummet andades av det, redan innan jag försökte mej på att konversera. 

Hur tusan ska jag få plats med mina väskor på den ruta golvyta som finns kvar här skrockade jag lite skämtsamt. Hälsa kan man ju kosta på sig i alla fall när man nu ska dela natten ihop.       
Mirakulöst krånglade jag in både mej och mina väskor. Paniken steg! Jag måste få läsa lite i alla fall. Med datorväskan på axeln, och bok under armen vandrade jag igenom vagn efter vagn. Mörka korridorer, stängda kupedörrar med fördragna gardiner. Min egen dystra spegelbild var det ända som mötte mej när jag såg ut genom rutorna. Pestens tid! 

Med detta i färskt minne somnade jag om, vaknade prick klockan 10.00. Tåget står stilla. Tågrösten talar...jag hör inte fast jag spärrar upp både öron och ögon. Hjärnan är full av panik och det är det enda som får plats just då. Men nog registrerar jag perrongen där jag ska gå av. 

Håret på ända, rasar ner från väggsängen tillsammans med allt som är mitt. Vräker ner allt i väskan, SJ:s filt förväxlas med min flisjacka, fast jag hejdar mej när väskan blir full och tänker att sängen, den kan ni behålla. Kan inte springa ut i bara strumporna. Tusan vad mycket snöre det kan vara på ett par kängor som inte hinner snöras. I sista minuten får jag upp dörren för att höra körsignalen ljuda. Lyckas landa min kropp och packning på fast mark.

Den här varelsen liknar mej på pricken. Frisyren likaså. Det ända som skiljer är att denne saknar påsarna under ögonen och sovstrecken från SJ:s kuddar på kinden. 

Bloggintresserade

Powered By Blogger

Min blogglista