fredag 25 december 2009

Ett år av längtan


...funderar, sumerar och ser tillbaka. Kanske inte främst för att det närmar sig ett nytt år utan för att december är en tid då det är lätt att minnas exakt vad man gjorde vid den här tiden för ett år sedan.

Det blir lätt en sorts utvärdering. Möjligen för att det alltid finns en känsla av att man vill utvecklas och göra livet mer meningsfullt och innehållsrikt. Ständig närvaro av längtan efter olika saker. För mig och för kanske de flesta människor handlar det om att må bättre och berika sitt liv mer och mer hela tiden. Kanske är summan av innehållet konstant. Det är bara våra känslor som förändras. Kanske är allt precis så bra eller dåligt som vi upplever det hela tiden. Hur rika vi upplever att vi är beror på vad vi önskar oss eller vad vi förväntar oss.

Allt börjar med att längta. Längtan efter att uppnå saker i livet är en förutsättning för att både sätta upp och nå mål oavsett vad det handlar om, oavsett vad det är vi vill berika oss själva med. När jag kan uppskatta och vara tacksam över det fina och positiva jag har kan jag också hitta lusten inom mig som är själva kärnan i längtan. Längtan hänger samman med tacksamhet och det ena är beroende av det andra.

Tacksamheten föder längtan som är en förutsättning för att vi ska hitta lusten inom oss som tar oss framåt mot de olika mål vi har i livet. Vad vi kan åstadkomma har inga begränsningar, vad vi kan få möter inga hinder och hur bra vi vill må har vi själva makten över.

Jag tänker fortsätta längta in i nästa år också.


tisdag 22 december 2009

To Do or not To Do


De som haft äran att umgås med mig en stund vet att jag kan ha svårt att passa tiden!
Fast det är inte riktigt rättvist att säga att jag ofta kommer försent.

Egentligen är det så att dygnet är för kort, vännerna för många, livet för roligt, för mycket måsten som ska undanröjas innan man kan ta itu med det som man verkligen är här för. Nämligen att glida runt och njuta och le.

Istället byts detta alltför ofta ut till att-göra listor!
Just jag har begåvats med många fler "ToDo-listor" än andra tycks det.

Jag strimlar vissa av dem, spiller kaffe på andra och skiter helt enkelt i en del. Effekterna blir lite olika beroende på vilka som "försvinner".

Det finns i huvudsak två sätt att hantera dessa effekter.

*Vara extremt charmig

*Vara utrustad med obeprövade orsaker
som förvandlas till behändiga ursäkter

Men det bästa är ändå att rensa i To-Do-listan. Göra mindre av det andra vill och mer av det du själv värdesätter.

När man gör det man gillar eller rent av älskar kan man ge vidare det varma och kärleksfulla man då har skapat inom sig och det är hundra gånger mer värt än en massa måsten!

måndag 14 december 2009

Mitt kroppsminne fungerar perfekt


Tog bussen hem från stan idag!

Sömnig, hastig morgon hade tvingat fram den lite mindre glamorösa mig.
Men det var okej för jag skulle bara träffa min handledare och det viktigaste var att
jag kom i tid till vårt möte. Jag kostade dock på mig en dusch för att vakna!

För er som känner mig vill jag bara meddela att jag var så tidigt ute att min handledare
utbrast.

- Åh, nej jag som trodde att jag skulle hinna dricka kaffe och så, innan du kom!!!

Jo, det var lite udda att säga så det håller jag med om. Men det var ljuv musik för en sån
som mig. Få chansen att vara först och få beskåda hur rollerna bytt plats. Hur hon var stressad och jag var i kontroll. Underbart!

Hur som helst; tillbaka till bussen på väg hem från stan.

Jag hade hunnit springa runt i någon sorts planlös shopping och inbilla mig att jag undanröjde stressmoment julklappar.
I själva verket handlade jag bara till mig själv visade det sig. En trivsam lunch och en fika hann jag visst unna mig också. Jag verkade vara gjord av pengar denna eftermiddag. På något sätt var det mer än jag själv visste om.

Men så satt jag där på bussen och var tämligen utschasad. Längtade hem till pösiga mjukisbyxor som är vänliga mot allehanda kroppstyper. Vilade mina ögon på en liten flicka med stora gröna ögon som stod på sätet mitt emot mig försiktigt fasthållen av sin vad jag förmodade var hennes pappa. De verkade inte uppmärksamma att jag underhöll mig på flickans bekostnad. Jag brukar göra så och jag brukar betala med att säga något vänligt om att deras barn är det sötaste jag sett eller något i den stilen. Man bör på något sätt legitimera sitt stirrande i min ålder. Men som sagt, det behövdes inte idag.

Men plötsligt hände något väldigt märkligt som aldrig hänt i de här sammanhangen förut. Jag fann att fokus flyttat till pappans hals. Jag kände genast hur pulsen steg. Men herre gud, nu får jag väl ändå skärpa mej, tänkte jag. Jag kan väl inte sitta och tända på en halsen vilken som helst.

Jag kunde inte hjälpa att jag var helt betagen av den där halsen. Jag sa åt sig själv att genast upphöra med dessa dumheter och återgå till barnet! Då såg jag hans mun som ju var helt nära barnets öra och pratade lågt om vad som for förbi utanför fönstret. Munnen, det var något med munnen också! Vad är det som händer egentligen, tänkte jag förtvivlat. Jag var vid det här laget helt betagen i hans profil och kunde inte för mitt liv slita mig med blicken. Då var det något som sakta började krypa i mig. Jag har varit där förut. Min kropp visste det! Men det var ju en total främling!!!

- Oj vilken söt liten en, försökte jag!

- Jo hon blev rätt så välskapt, svarade han.

Nu vände han sig mot mig och jag såg in i ett par ögon som jag sett in i för exakt 24 år sen.
Han var sig precis lik fast lite mer manlig som tur var.

*Harkel* - Ursäkta mej, men heter du S ?

Han såg väldigt förbluffad ut. Mitt hjärta börja dunka hårt där inne, kanske mest för att det skulle var väldigt pinsamt om han inte hette så men antagligen mest av den surrealistiska och exalterade känslan.

- Ja, det gör jag! Hur vet du det?

- Jo, ehm, jag kommer från xxx och...

Polletten trillar ner hos honom också. Han sken upp!

- Är det E, utbrast han!

Efter hastig uppdatering avlöste vi varann med minnen!
Det var hur roligt som helst. Han var sig precis lik.

MEN, hans syn måste ha försämrats avsevärt och i raketfart. Jag förstår det när han plötsligt säger.

- Jag försöker verkligen känna igen dej men jag gör inte det!!

Jag fortsatte le mot honom utan att ändra en min. När jag kom hem gick jag raka vägen in i badrummet för att se mig i spegeln. Se där, där låg den italienska chockladkakan kvar mellan tänderna. Jag liksom bjöd på italiensk chockladtårta !

Är det de som kallas ögongodis?

söndag 13 december 2009

Lovely Lucia


Julbords-knytis med kakhusbak och tre husvärdar,

den förste åt och gick på flottare kalas,

den andre bjöd frikostigt av allt sitt rökta
från pipans trivsamma moln till whiskey av rökig karaktär
alltmedan han log sitt Persbrandts-lika leende
och inget undgår hans kameralins

den tredje bakade en kåk trots krossad kupol,
Han var flexibel i arkitekturen och passionerad, - non stop
alla äggen till glasyr var slut men det gjorde inget för
det blev glada chockladiga takpannor istället.

Lyckad Lucia som höll oss vakna till morgonen sa stopp!

torsdag 10 december 2009

OM ...






























... om jag bara stillar mig...


Tålamodet tryter


Väntar, väntar, väntar ...

Ringer orolig för att få ett positivt besked!

Får istället -upptagen-men-jag-hade-tänk-ringa-dej-rösten!!

Jag hör mellan raderna, problem, hinder, besvär...

Så nu ska jag sitta här med den rösten ringande i öronen och UNDRA!!



Trassel.... jag känner trassel...


onsdag 9 december 2009

Hundra Tusen och Ett År


























Hundra Tusen och Ett år


är ett projekt som syftar till att hjälpa gatubarnen i Latinamerika. Gå in själva och kolla.


Det finns alla möjliga sätt att bidra till detta projekt.


Skicka sms och skänk 20 kr och gör samtidigt reklam för din blogg på hemsidan.


Ett annat sätt är att vara med i tävlingen om att ge bort ett nallebud i slutet av varje månad till en ringa kostnad på 5 kr. Kan man väl inte ens få ett bubbelgum för idag!


För att vara med i denna tävling ska jag samtidigt motivera vem jag vill skicka ett nallebud till och varför. Det kunde

inte vara mer passande eftersom jag för ett par dagar sen via facebook upptäckte att en vän från förr har en blogg.


Detta är en tjej som betytt oerhört mycket för mig under de år som min dotter var liten. Jag tror att jag träffade henne

första gången när min dotter var ett och ett halvt år. Hon och hennes kompis hade satt upp en lapp i affären där jag

bodde om att de ville passa barn.


Jag var minst sagt desperat vid den här tiden eftersom jag var synnerligen ensam om ansvaret för min dotter. Utan att gå in på några detaljer så kan man kort sagt säga att livet var tufft och rätt knöligt av olika anledningar. En del tyckte att jag var vansinnig som ringde ett nummer till "vem som helst". Jag hade inte lyxen att fundera i dessa banor för jag behövde avlastningen och tog chansen. Det visade sig att det var inte "vem som helst". Nä det var det verkligen inte!!!


Bakom den där lappen i den där närbutiken för 13 år sen dolde sig den mest underbara familj jag någonsin träffat. Det var två ursköna döttrar och en mysig mamma och en gullig pappa.


Jag vet inte hur det kom sig, men dom bara fanns där.


Just då, och en ganska lång tid framåt var dom det enda ljusa runt mig. Jag vet inte om de någonsin kan förstå hur betydelsefulla de har varit för mig. Inte enbart och kanske inte ens främst för att de ställde upp och passade dottern utan kanske i första hand för att de var så varma och naturliga. Jag kände aldrig någonsin att de var dömande eller ifrågasättande. Det var bara oförställd värme som jag inte var van vid. Deras unika varma hem avlastade mitt dåliga samvete de timmar och dagar som min dotter var där.


Jag visste att det var det bästa stället hon överhuvudtaget kunde vara på. Jag visste att de var det bästa människor hon någonsin kunde vara med. Ibland eller ganska ofta när jag tänker på dem gör det så ont i mig för jag känner att jag aldrig riktigt har kunnat berätta eller på något sätt visa dem hur mycket jag tyckte om dem och hur mycket dom har betytt för mig. jag är så oerhört tacksam för att jag har fått träffa denna familj och jag tror aldrig att de kommer att förstå vilka solar dom är, i alla fall i mina ögon.


Någon gång SKA jag lyckas återgälda något av allt det dom gett.


Ibland är det så i livet att man gör en massa saker för människor som man egentligen inte har så nära sitt hjärta. Jag tror att det hänger samman med att vara en person som inte lärt sig att säga nej! När man inte lärt sig att jag är huvudpersonen i mitt liv. När man inte lärt sig att jag måste inte göra allt som alla ber mig om eller allt som förväntas av mig och lite till. När man inte lärt sig det då upptäcker man förr eller senare att priset för att finnas där för "alla" är att dem man verkligen värdesätter i sitt liv är dem man inte hinner med. Det tog mig ett bra tag att komma på hur jag skulle förändra det här sättet att leva på. Jag jobbar med det varje dag fast inte lika mycket nu som tidigare. Det skulle krävas tre lopp rakt in i väggen och tre sjukskrivningar för att vakna.


Men nu har jag ju hela långa livet framför mig och resten av tiden är ju bara min.


Det handlar om att hitta balansen mellan sig själv och andra. Hitta balansen mellan att ta hand om sig själv och finnas där för andra utan att utplåna sig själv. Men det förutsätter att det finns någon att utplåna i sig själv. Ibland finns inte ens det. Då tar det ännu längre tid att bygga upp, särskilt om man är utan murar och skyddsnät. När som helst kan det komma en vindpust och rasera alltihop så att man måste börja om igen. Men det går och man måste bara tro på att livet vill en väl för det gör det.



söndag 6 december 2009

Bloggande brudar och annat tjafs


Jag är tydligen awesome... ja, så är det!

I alla fall om ni frågar grodår. Tack, snälla du för att du smickrar mig så. Kan man rodna ända in i hjärtat så gör jag det nu.

Detta betyder att jag i egen hög person, ensam, är en värdig jury att utse inte mindre än tre tjejer, kvinnor, brudar, ja, kort sagt, tre fantastiska bloggerskor! Ingen svår uppgift att hitta dem, svårare är ju att välja bara tre!

Efter noga övervägande går utmärkelsen härmed till följande:


I denna utmärkelse ingår, som en form av tacktal antar jag att skriva 10 saker om sig själv.

Sablar, idag tänker jag för dåligt, känner för lite, och skaparglädjen ligger på botten av min glöggmugg tillsammans med sumpiga bakfulla russin. Men jag gör ett försök i alla fall.

* En kreatör är jag och det ger mig rätten att skjuta saker på framtiden tills sista timmen är slagen och kniven vilar hotfullt mot strupen.

* Blommor och växter ligger mig varmt om hjärtat. Dom skapar värme och trivsel och är lika personliga och individuella som människor. Vill du få mig att smälta, låt blommor tala i sällskap med det du vill säga.

* Sedan jag upptäckte raw-food för sju år sen har levande mat försöker ta över min tallrik mer och mer för varje dag med mer eller mindre stor framgång.

* Vackra tyger, snygga snitt och välskräddade kreationer ger mig hög puls.

* Kan inte bara läsa en bok i taget, en trave på minst fem måste samsas vid sidan av min säng.

* Jag tror på synkronicitet.

* Jag älskar överraskningar från vänner som vill mig väl.

* Skrattar ohämmat utan att någonsin skämmas så fort jag får en chans.

* Blir snabbt och alltför lätt betagen i människor jag möter.

* Jag är en hejare på att göra finurliga och annorlunda pepparkakshus.

Puh, det gick till slut att hitta en bit av mig att presentera!



tisdag 24 november 2009

Det här blir det tristaste inlägg jag nånsin skrivit


Jag vill bara gnälla lite!

Jag älskar julen!

Lika klibbigt som knäcken är den något krystade sammanhållning som vi uppvisar för varandra när vi träffas för att äta så vi spricker. Den dagen då allt groll viras in i guldigt glättigt trallande och omkring alltihop virar vi en rosett av röd sidenångest.

Men jag älskar det ändå, ... för det är förbjudet att säga de där taskiga sakerna som annars brukar sticka mej i sidan.

Det luktar gott, det är lugnt. Säkert som amen i kyrkan är det falskt men det är som det alltid varit och jag älskar det ändå.

Jag har pillat ut russinen och suttit lycklig som bara en dåre gör, känt sötman och njutit av lågans harmoniska rörelse och ljus.

Men nu, nu ska min syster till New York och med jetlag julaftonsmorgon roffar hon åt sig faster som då tycker det är skönt att vara hemma i lugna vrån.

Kvar blir tonårsdottern
( ni vet hon, som på sin höjd förärar min existens med ett "du stinker mamma, rör mej inte" ),
och jag med mormor som glömt att tonåringen inte är 9 år längre. Det himlas med ögon och suckas högljutt. Systern som ska ha jetlag har också en före detta man som lagt beslag på det enda som skulle kunnat tindra denna jul. 6-åringen är hos pappa. Det blir totalt tinderfritt i år.

Som glasyr på grisens huvud är min älskling i sin stad för att vara hos sin mamma (vilket såklart är som det ska).

onsdag 11 november 2009

Behåll mjukisbrallorna på tills gärningsmannen är fast


Följande hot gick att läsa på uppsatt A4 med stora bestämda bokstäver i rött och svart. Brevid hängde ett likadant A4 fast översatt till engelska!

STULEN TVÄTT

Söndagen den 8:e november mellan klockan 12.00 och 16.30 försvann tre plagg från det vänstra torkskåpet.

Ett par gråspräckliga mjukisbyxor, en brun t-shirt, och ett par blåa joggingbyxor vill gärna åter till sin ägare.

Om plaggen inte återlämnas inom en veckas tid från och med idag kommer polisanmälan om stöld göras och bovärden kommer att underrättas.

(Vi är medvetna om att plaggen i farten kan ha åkt med i någon tvättkorg varför vi väntar med polisanmälan)


Varför vänta en vecka , tjuven hinner lämna landet i dom där gråspräckliga mjukisbyxorna.

onsdag 14 oktober 2009

Inte så ljuv som jag försöker se ut


Om det nu någonsin har funnits något förskönande sken runt mig så bedrar det å det grövsta.
Min ljuva blommiga personlighet, mitt liljelika jag, VAR har det tagit vägen??

Den elaka måndagen har blivit jag, och inte nog med det... den elaka måndagen tycks aldrig ta slut.

Jag hade längtat och längtat efter min kärlek. Saknat hans varma snälla muskulösa armar runt min kropp när jag lutar mitt huvud mot hans bröst. Inget högre har jag önskat än att få somna intill ljudet av hans hjärtslag och hans tunga andetag när han vilar bredvid mig. Det finns inget jag älskar mer än att vakna och se in i hans sömndruckna ögon. Jag lovar att det inte finns någon som fyller mig med sådan värme bara med sin blick. Han är en ängel och en sol. Han hör på mig när jag berättar. Han är aldrig rädd för att säga vad han tycker. Inget är för litet eller för oviktigt för honom att lyssna på.

Denna man ringer mig och säger att han längtar så mycket att han måste slänga sig på första bästa tåg. Jag inser att jag borde bli glad. Jag intalar mig att känslan finns där någonstans fast den inte hoppar upp ju nu. Jag vet att jag är sjukt trött men jag tänker att det kommer att gå över. Jag fantiserar om hur underbart det ska bli att se honom.

Här någonstans tar den "elaka" över mig. Trött, arg och irriterad och kan knappt motivera mig själv att lämna lägenheten för att möta honom. Jag är så irriterad att jag inte ens kan somna vid hans sida. Ännu mindre uppföra mig som folk. Jag fräser och suckar, stönar och klagar. Jag kan se det som på film. Jag kan se att det är meningslöst, fruktlöst och utan någon logik alls. Jag vill bara att han ska krama den sura för den sura gillar inte att bli kramad. Det är så bra för den sura sticker fort iväg i vild panik när det kommer minsta lilla kärlek i vägen. Sen står den lilla nakna trötta kvar och bara är.

Vi som någon gång har varit där, vi vet och känner den utmattning som inte handlar om att inte sovit bra den sista veckan. Det är en trötthet som fullständigt tar över både förstånd och känsla. Det är som en förlamande drog. Det är som ett stormande hav som överröstar allt med en enda rusande, rasande våg suger ner en på botten. Då fattar jag inte ens hur jag ska finna någon mening med något alls. Det var den vågen och många fler som till slut tvingade mig att vara borta från det jag egentligen ska göra till vardags. Jag är inte kvar där mer men ibland gör det sig påmint, det där mäktiga havet som kommer att döda mig om jag låter det få makt igen.
Jag kommer aldrig att låta det få den makten mer. Jag har varit där tillräckligt länge för att känna igen stormen som jagar vågorna när det tornar upp sig bakom min rygg. Det är otäckt när den gör sig påmind.

Jag ska lära mig lite till och bli lite klokare än igår och inte tro att det ska gå över av sig själv.
Idag ska den lilla nakna trötta bara tillåta sig att vara.




måndag 12 oktober 2009

Fnittrig Söndag blir till elak MÅNDAG


Fröken Norr lämnar i går kväll perrongen en timme senare än biljettens klockslag.
Litet magknip av stundande förlust blir till lång vinande köld i hela kroppen när jag står kvar på tom perrong.
Jag såg mitt sällskap bytas ut och flätas samman med människor som lämnats kvar med fågelholk i blicken och maktlösa biljetter. En irriterande försening vänds av fröken fröjd till en festlig ny förening. I hennes blogg berättas om historier som flyger kors och tvärs genom vagnen som på räls.

Jag som varit ena hälften i händelsernas centrum, hela helgen, känner snopet hur SJ stal mitt inlägg av min bloggprinsessa, från mig.

Men doften sitter kvar i soffkuddarna och i skrattkammaren bubblar ännu värmen och formar höga kluckanden.

Väl hemma bäddade jag ner mig i roliga bilder och lade huvudet på lyckade minnen efter helgen. På insidan av mina ögonlock kunde jag läsa en dikt skriven i tacksamhet över henne.

Den jag verkligen är ligger hela tiden inom räckhåll,
blir gärna en varm hand i min.
Även då det inte alltid är den jag vill vara,
håller handen mig i stadigt grepp.

Ändå kunde jag inte sova där jag låg. Kanske bara för att jag fortfarande var full av de batteri hon laddade mig med. Det fanns så mycket mer att säga , göra, hinna med.

Morgondagen började trassla in sig i min så väl bäddade säng. Oron snodde sig runt min kropp och gjorde obekväma knölar under mig. Jag krävde att få veta vem som bjudit in den! Ingen svarade. Istället kröp en stor stöddig klocka ner bredvid mig och krävde mitt vakna sällskap.

Ångande stressat kaffe lämnades kvar på övergivet köksbord. Med okammat vått hår jagar jag efter tidig morgonbuss. Landar till sist i skolans fik för nytt försök att inta frukost med grupparbete mellan tuggorna. Hård smörgåskant knäcker dagen och klyver tanden mitt itu.
Med tappad matlust rusar kaffet uppåt som kulan i ett flipperspel. Det klingar till och jag tror att jag är vaken. Jag tror det, hela vägen genom redovisningen av diagram och staplar ända tills, jag avslöjar att;

- 40% sväljer.

Alla skrattar och undrar vad det är dom sväljer?
Jag ler med trasig tand och förklarar att de VÄLJER!!

Skyndar hem till snäll soffa som saknar fröken norr!

fredag 9 oktober 2009

Jag glädjer mig helt vilt...


Men det är ju inte klokt, jag har till och med glömt mitt lösenord till min egen blogg! Fick pröva alla möjliga alternativ innan jag kom in. Likadant var det igår. Skamligt, säger jag bara.

Nu ligger fröken norr på ett nattåg från Stockholm och jag ska möta, ... eller kanske ska jag muta henne med något så att hon förlåter mig för att jag kommer att vara dödstrött och ha tandvärk och därför inte kunna möta henne med något super leeende. Jag skäms för att jag inte hunnit mangla hennes lakan, inte hunnit skura alla golv. Dammsugarn fick jag stänga av när dottern i panik tvingade mer mej på en stol för att hjälpa henne med en läxa som glömts bort. Det är konstigt med läxor, särskilt viktiga sådana för de är som om dom är satta på larm att ringa om påminnelse just som kroppen ska sättas i viloläge. Då, just då, ringer en envis vakna-ton i öronen.

Skulle behöva det där larmet själv ibland. Inte senare idag dock. Det blir lätt som en plätt att vakna när man vet att fröken norr ska kliva på Lunda scenen och gästspela en hel lång mysig
helg. Att det är lite rörigt i logen kan väl inte spela så stor roll, va!


onsdag 7 oktober 2009

Är det någon som minns mej


Ska jag börja blogga igen ... jag vet inte!? Jag vet inte om jag vågar sticka in näsan här igen efter att jag bara försvann sådär utan förvarning och utan förklaring. Jag medger att det var oförskämt och en respektlöst. Jag kan bara säga till mitt försvar att det aldrig var riktigt meningen. Inte ett dugg planerat.

Vad hände sist, jo jag blev förälskad, tappa huvudet och tydligen också tal/skrivförmågan!
Jag är fortfarande förälskad, tryggt vaggad i en stadig famn. Lagom berg och dalar, inga bottenlösa svarta hål av svek som det tar veckor att ta sig upp ur. Värme och Kärlek och ömsesidig inspiration att få kraft och energi ifrån. Jag håller inte längre andan, väntar inte på någon skräll. Jag vågar och allt är gott.

Jag tror det var därför jag drog mig undan. Jag behövde kraft och mod och rätten att vara i en bubbla efter att den första kärleken förlösts. Visst får man, visst får man dra sig undan då? Jag visste inte vad det var jag höll i min armar, Vågade inte riktigt hoppas fast jag såg det klart.

Det är fint och det är sant och inte känns det så konstigt heller. Som den mest självklara sak i världen som om "vi" alltid funnits.

Får se om någon hittar hit igen...


torsdag 16 april 2009

Jag kan bara bekräfta


Dottern konstaterar kavat och med en suck

- Mamma , du har hjärt-formade ögon!

Konstigt, för jag har varken sovit eller ätit på mer än en vecka och ändå tycks jag lysa som om jag svalt solen!

Jag har dock lyssnat noga, spetsat öronen och ...

... inte i hela universum ringer det en enda varningsklocka.

Tro mig, jag vet hur de låter. Jag vet hur det känns att ignorera dem.

Nu, nu är de tyst, en tystnad som ler.

måndag 13 april 2009

Vilar i värmen från dej



    Solen har hittat hem till min själ


lördag 11 april 2009

PTSD

 
                             Påsktraumatiskt stresssyndrom.
     


fredag 10 april 2009

My french lover



När jag inte sitter i busskurer och gråter över svunnen dotter kan det hända att jag har det förträffligt fantastiskt. När jag hade snörvlat klart härrom dagen och konstaterat att man inte ska gråta över spillt barn kände jag tyngden av Chardonnay vin i väskan, bredvid ett par dvd filmer jag plockat med mig på vägen till bussen. Det "plingade" till i telefonen och S gjorde sig påmind genom en förfrågan om att intaga frukost nästkommande morgon i mitt sällskap på stans mest utsökta cafe. Mitt franska cafe på Klostergatan! 

Det var längesen vi sågs. Sågs och sågs, visst har vi setts, men inte ordentligt. Förstå mig rätt, vi har setts och språkats men vi har inte tagit oss tid att riktigt mötas på länge. Det gjorde vi igår kl 9.30 väldigt precis för att vara mig. Dom har en marmelad gjord på hallon och choklad. Efter att tungan vant sig vid den något udda smakkombinationen var det riktigt gott. S är en varm och söt person som är väldigt öppen och givmild med sig själv. Jag tycker om henne... mycket. 

onsdag 8 april 2009

Fertil avkomma ...


...det är vad hon är. En enda liten dotter som river ner hela världen, startar krig, slår sönder och bränner ner

... mitt inre. 

Mitt på ljusa dagen, på en busshållplats, bland okända människor fick hon mej att gråta idag. Fast det kommer hon aldrig att få veta. Därför att för henne var det ett obetydligt telefonsamtal till en mamma som var mördande tjatig och tråkig men ganska glad och vanlig i alla fall.

I fjorton år har jag ensam vårdat, fostrat och funnits där i alla livets skiftande situationer. Ett barn som växer ska få hjälp att rustas inför framtiden. Jag kan inför Gud och hela världen lova och svära på att jag gjort mitt allra yttersta varje dag. Inte för att jag var tvungen, inte för att hon krävde det, för det skulle hon aldrig någonsin göra. Nej, inte för att någon enda människa förväntade sig det.

Utan bara för att jag ville det. 

Jag visste att hon en dag måste vända mej ryggen för att kunna blomstra i naturlig mark. Jag visste att hon inte var fridlyst av mej och inga växthus har rymd som räcker till. Jag visste att hon måste gå sin egen väg. Jag var förberedd. Jag var rustad. Jag har till och med öppnat flera dörrar för att det skulle vara möjligt. Jag har sandat isiga trappor så att hon kunde gå ner utan att halka. Jag har sopat gången ren från vassa stenar så att hon inte skulle skära sig när hon måste gå barfota. Jag har gett henne ett svärd och en sköld att bära med sig när hon måste ut och slåss. Jag har alltid vetat att jag inte kan gå med henne överallt. 

Men ingen har någonsin sagt hur förbannat ont det skulle göra...

...men de har sagt att hon kommer att komma tillbaka, sen.

Fan ta  dem om de har fel!

måndag 6 april 2009

Bloggänglar -visst finns dom...

... särskilt då på svarta-inläggs-dagen

Tack Ji, Pseudonaja,  paljettenq för gulliga kommentarer som fångade upp i virrvarret.

Perfekt i presens


Gör mej inte ett med mina minnen 

de vilar tätt intill min rygg

knuffar mej ut när jag balanserar längs ruiner



Jag lämnar dem kvar på den viloplats jag sist besökte

vinden kommer vänligt att sopa rent efter mej

och regnet kommer att radera det jag skrivit 



ty Idag får jag tänka nya tankar


skapa min Allra första dröm


onsdag 25 mars 2009

gråter i rum utan syre


faller ner i svarta hål 

väntar på att kroppen landar hårt 

ser ljuset ovanför försvinna bort

ändå finns det ingen botten

inget slut att trasas sönder mot 

 

måndag 16 mars 2009

fredag 13 mars 2009

En fantastisk ide Mr P

                                                 Drinkkväll...så mysigt! 

Jag kan sannerligen inte komma på ett bättre sätt att klara sig ur en 
"fredag den 13:de".
Måste rusa...



onsdag 11 mars 2009

Anders och Tomas redan tagna på Nautilus

Om du heter Anders eller Tomas sök inte jobb på Nautilus. Det kan bli förvirrande eftersom dom gärna vill vara anonyma. Jag har nämligen pratat med en Anders idag. Hans chef som heter Tomas lyder även han under anonymitetsprincipen.  


"Men tänk om ni har flera som heter Anders eller Tomas, blir det inte svårt då om man inte får använda efternamnet" undrade jag nyfiket.

"Nej, ingen här har samma namn så det är inget problem."

Om det inte vore för att jag tjatade lite så hade nog inte Anders delat med sig av sin lilla hemlis att det är deras policy. Vilken tur att jag fick veta annars hade jag trott att det berodde på att de har så taskig attityd till sina kunder eller för att Anders var så otrevlig i telefonen. Det faktum att jag snällt betalt medlemsavgift till dem sedan 2006 var inget som bringade hemlige Anders ur sin dåliga sinnesstämning. Nej då , han stod rakryggad fast vid sitt usla humör, som han så generöst delade med sig av. Han lät mig förstå att det var inget han tummade på. Otrevligheter och arrogans det ska man inte snåla eller hålla inne med. 

Det här med vad man heter däremot det är ju faktiskt lite väl intimt och inget man delar med vem som helst. Så klart! 

Så om du heter Anders eller Tomas så ska du kanske fundera på att byta namn innan du söker jobb på Nautilus. Be om en lista på allas förnamn så att du inte riskerar något missförstånd. Jag menar har man lagt sig vinn om att vara riktigt sur, oresonlig och irriterad mot en kund och sen kommer någon kollega och få ta äran åt sig för det. Det måste ju kännas himla orättvist.

lördag 7 mars 2009

Dead mother walking

                               Syns man inte så finns man inte, eller ?? 

Jag stod i köket och gjorde mej så osynlig jag bara kunde, tryckt mot en vägg, medan gästerna anlände. Ville bara se att alla hade kommit, och säga hej, innan jag avlägsnade mig för kvällen.  

"Snälla mamma GÅÅÅÅ nu." bad hon med panik i rösten. 

"Jamen, ni är ju alla i vardagsrummet, ingen ser mej här inne i köket." svarade jag hänsynsfullt.

"Joooooo, du syns genom fönstret när man kommer." svarade hon med otåligt stirrande ögon.

" Jaaahaa, de är alltså ingen som vet att jag också bor här?"  frågade jag mot en ryggtavla som skyndade iväg.

Jag lämnade till slut  rummet och den bubblande spänning som rusade runt därinne som kulor i ett flipperspel.

Tjugo vilt fnittrande knoppar på väg att blomma ut!

Festen som letade sin genom den stängda dörren in till mitt rum och mina öron fick mitt hjärta att le. Hela kvällen satt jag där, ibland tjuvkikade ögat genom nyckelhålet. 

Jag skyndade obemärkt förbi ett par gånger under kvällens lopp. Ingen såg mej. Bara en av dem följde mej med blicken som en kompassnål. Väste fram förtäckta hot om döden med sin blotta blick. Enbart för att jag lovade att om en ful eller stor mun kom till tals var det sista gången den munnen hade fest. Bara därför viskade den diskret. Bara därför missade den möjligheten att bräda mig i verbal tuppfäktning offentligt.

Men det spelade ingen roll  att den största kärleken var värsta fiender den här kvällen för sålänge valparna tumlade runt i sin bedårande dans övertygade om att allt bortom deras lyckligt viftande svansar är av ringa betydelse, är det allt som existerar. 

Kärlek är att släppa taget och släppa fri fast det gör ont

bara då kommer den tillbaka. 

onsdag 4 mars 2009

Bindefelt var upptagen!


Det ska vara fest hemma hos mej på fredag...
...fast jag är inte bjuden.

Men jag är inte ledsen för det. Både mina festfixar-talanger, städtjänster och min plånbok är ju välkomna! Min dotter fyller fjorton och vill så klart inte att jag ska vara där under själva festen. Uppgiften att fixa fest ska tas på allvar, så även detta dilemma, därför föreslår jag följande:

"Jag kan vara instängd på mitt rum hela tiden"

"Men tänk om du behöver gå på toaletten

Jaaa, heeeere guuuud! Då syns jag ju. 

En korrekt analys av läget. Jag hade inte tänkt på den oförutsedda händelsen, som på ett sätt kan anses rätt förutsägbar, så det var minst sagt klantigt, rent av oproffsigt av mej att vara så korttänkt. 

Sen kom jag på hur det är. När man har fest då kan man ju sätta upp lappar i trappan och förbereda grannarna. Man liksom varnar lite för att undvika irritation. Händer detta dessutom väldigt sällan så brukar, för att främja god grannsämja, detta passera utan besvär. Nu är det hela åtgärdat.  

Bästa grannar!
På fredag planerar vi för en fest. 
Det kan förekomma lite hög musik, 
och en del behov kommer att uträttas
från balkongen.
Vi hoppas ni har överseende med detta.
 
Med vänlig hälsning
//lägenhet 201

tisdag 3 mars 2009

Förföriskt flöde Fredrik Fexeus

Konsten att läsa tankar. 

I tider då det flitigt debatteras vad som kan betecknas som konst är det väl relevant att fråga sig om det verkligen kan betecknas som en konst. 

Jo, men att läsa tankar är en ytterst kreativ handling som syftar till att skapa meningsfulla möten mellan människor. Nog är väl det konst!

Låt mig slå fast efter dagens (före)drag att unge herr Fexeus är en god kommunikatör och kreatör samt en utmärkt underhållare. 

Skönt att jag idag kunde avhålla mej från att anfalla honom med ett fånigt barbariskt leende och en ännu ej signerad bok i högsta hugg. Jag minns med fasa förra gången vi sågs.

Det var inget personligt riktat mot honom egentligen. Det var bara det att det var min första bokmässa då för två år sen. Jag var i ett konstant rus nämligen. Jag tog sikte på det bord där han stod och skulle signera böcker. Med rak rygg och bestämda steg ångade jag dit i ett rasande tempo. Han tittade hastigt på mej och av hans uppsyn kunde jag avläsa att han kände ett tveklöst obehag. Jag sänkte min galna blick och hungrade vidare till nästa monter med boken under armen, signerad dock!

måndag 2 mars 2009

Klädsel glittrande - osa snarast!


...skulle man kunna tänka sig att det går att göra livet lite mer glamoröst.

Jag tänkte att kanske skulle man kunna bjuda hem alla sina kompisar på en glitter och paljettfest och så får alla varsin liten kvadratdecimeter att polera. Det skulle max ta 5 min att städa hela lyan skinande ren. 

Sen kunde vi blända varandra med leenden vita som kakel och låta champagnen bubbla i strupen som fräsande soda i klosetten.

Någon som vill komma på fest?

lördag 28 februari 2009

Från bok till duk

Det bästa med bokcirkeln är att jag ibland läser en bok som jag aldrig läst om det inte var för just bokcirkeln. 

Jag stod på tur efter C. Det gamla nötta biblioteksexemplaret som var grått och trist och föga inbjudande. Kanske var det för att jag förväntat mig så lite som jag blev så positivt överraskad och därför tyckte så mycket om den. Den finns i pocket och tar inte så många timmar av din tid i anspråk om du inte skulle finna den lika läsvärd som jag gjorde. 

Idag innan dottern och jag skulle se filmen, I taket lyser stjärnorna, (ger den fyra stjärnor av fem)dök plötsligt The reader, upp i en trailer och var alltså Högläsaren filmatiserad. Spännande! Inte blev det mindre intressant av att Kate Winslet har en av huvudrollerna. Hon fick även en Oscar för rollen. Denna bedårande kvinna, så äkta och så fenomenal. Bokcirkeln lär lyfta blicken från litteraturen och sitta bänkade åtminstone en kväll efter den premiären. 

När jag ändå är inne på ämnet från bok till film, kan jag berätta att ett Stieg Larsson-fan som jag inte kunde hålla mig borta från biografen på premiärkvällen igår. Jag är glad att det ändå var ett tag sen jag läste, Män som hatar kvinnor. Jag tror att jag tack vare det kunde njuta av  filmen istället för att sitta och fundera och jämföra med hur boken var. Filmen kan aldrig mäta sig med läsupplevelsen. Ska du bara göra det ena så skippa filmen, annars, SE DEN. 

fredag 27 februari 2009

Som man raggar får man ligga

En gång såg jag en man som fick mej att tänka på ord som stel-opererad och barbie Ken! Det visade sig att detta var A:s dejt. Jag borde säkert skämmas för att jag omedelbart trodde att hon skojade. Han liksom såg ut som han var med i en tävling, "visa mest tänder vinner", men det var inget mer. Jag vill inte vara orättvis för alla vill inte blanda in för mycket kroppsdelar på en gång. 

Det var väl det enda rätta, tänkte jag sen. Karln ser ut att behöva en kram! Jag har anledning att tro att han fick det för dom gifte sig sen och flera år lades efter varandra och bildade deras glada äktenskap som också genererade en liten son. 

Av någon anledning tänkte jag på detta härrom dagen efter att ha sett Kungafamiljen på tv.  

torsdag 26 februari 2009

Tankevandring av och an





... fram och tillbaka, fram och tillbaka. Tjatar, gnatar, gnisslar och gnager som en dörr som någon glömt att stänga. Den slår och slår mot husväggen.  Gammal och tung håller den sig nätt och jämt kvar på de tröga gångjärnen.  Ackompanjerar falskt mot vindens stämmor. 

Så går skuldens tanke sin envisa promenad, gömmer sig skrämt först då morgonljuset kommer.  


tisdag 24 februari 2009

Men...

...hur kallt och kyligt det än är så vaknar livet alltid och saker är precis som de ska.

Sår betyder läkning och det vassa gör mej visare till slut.

Jag längtar och på något sätt är jag redan där. 


måndag 23 februari 2009

Avtäcka sanningen


Vit och ren som snö
utan skuld...

ropade...

Kom... 


Jag hörde ropen och förnam lockelsen 

Lät tilliten klä av mig varje lager tills jag stod naken,
Min längtans blick mötte det gnistrande och oskuldsfulla
 
Naken gav jag röst åt rötters törst långt in från jorden mitt,
varm jord och ljummet vatten vaggade mig under vänligt ljus

Med mjuka händer avtäcks sanningen som det konstverk den är

Kylan blev total, det vackra vita var stumt  
Iskallt och sylvasst skar det in i min hud
Frusna grenar piskade min kropp hudlös

Kom,... var förrädiskt kallt och nerkylde allt liv   
Jag föll i djup sömn i snön, kroppen stängdes ner 


Bloggintresserade

Powered By Blogger

Min blogglista