fredag 31 oktober 2008

Vanans makt över väntan


Fastnar med blicken på det vita , och undrar vart jag i tankarna tog vägen.  
Jag som var på väg. Stannar upp igen och håller andan. Inte för eftertanke, utan för en förbannad ... dröm, längtan, önskan om att vara någons absoluta blickfång och maggropskittel. Någon som stolt säger , Hon är min! Någon som med självklarhetens mjuka röst finns där. Någon som möter upp, ser och förstår. 

Krossat hjärta och med det stod jag kvar, lagade och lappade, limmade och förlät även då du inte bad om det. 

Äntligen och till slut var jag klar. Jag tog tillbaka min själ, mitt hjärta och allt som är jag. 

Aldrig så åtråvärd och fin för dej som när jag går. Jag förväntar mej ingen kärleksförklaring av dej, men en förklaring. Vad skulle vara annorlunda idag. Varför NU när inte då gick an? Du vill inte tala, bara kyssa dej tillbaka. 

Var det i ren förvåning som du tvinga dej tillbaka för att se. Se om det ännu en gång skulle gå att dra mej tillbaka med vackert polerade tigande löften. Jag vågar inte hacka fram ett litet hål i den ytan. Hur skulle jag kunna släppa in dej igen? 

Du trodde aldrig att jag kunde gå vidare, och resa utan dej. Jag kunde och jag kan.

Ändå, öppnade dörren lite på glänt. Ville veta vad du ville nu. Kanske vara vänner. Det har ju gått en lång tid nu i tystnad och försvar. Jag prövade lite, försökte en stund och vaknade i självbedrägelse. Den förbannade drömmen och längtan! Vanan att lyckligt tacka ja när du bjöd upp.  

Musiken har tystnat, lamporna slocknat och det är tomt. Om det så vore en plats på dramaten som utlovades så kunde jag inte agera, inte längre.  



onsdag 22 oktober 2008

Inte för uppenbar


Jag tror jag begått ett förfärligt misstag. 
Jag såg inte något som var rakt framför mig.
Jag såg det inte för jag vågade inte hoppas.
Det fanns inte i min värld att någon som du skulle...

Sablar sablars sablar... men kanske får jag en ny chans
om livet vill. Jag gjorde mitt bästa och jag visste inte bättre.

Ibland ska man bara låta saker vara ... kanske var det just det jag gjorde... kanske var det just det jag skulle just då, just så eller kanske det!

Gode gud ge mig tålamod...

måndag 20 oktober 2008

Lik-som



"Det är något komiskt med människors yttre likheter. Som om de som inte liknar varann, inte skulle vara lika mycket lika varann som de som liknar varann. Och tvärtom."

Det här citatet av Lars Gyllensten liknar i alla fall inte något annat. Men kul är det och inte dessto mindre bra tycker jag. 


söndag 19 oktober 2008

vapenvila


Försynt dotter öppnar försiktigt min sovrumsdörr och tittar in med stora gröna morgonögon, rufsigt morgonhår, vem kan motstå att bli klarvaken av något sånt. Inte jag.
Hon hoppar ner i sängen och roffar åt sig en kudde. Inga sura mammaprotester om att vilja sova mer. 

Frukost tillsammans, en stund innan bråttom träder in och livsviktiga mascaran får sin plats.

-Hej-då-ta-det-försiktigt-när-du-cyklar-ha-det-så-bra-idag-får-jag-ingen-hejdå-kram. 

Hon ger mej ryggtavlan och försvinner i riktning mot cykeln. 

-Men-mamma-gå-in-nu-stäng-dörren-hejdåååå.

Idag är det fred och frid. Inga vansinnesvrål, inga smällande dörrar, inga tårar, bara lyckligt lugn. Mötes vid skolan och gick en tur om bageriet på väg hem.

Kärlek, levande ljus och muffins ger ro och harmoni.

(och kanske var det allt de där tjatet som letade sig hela vägen ner i min plånbok och slutligen blev  ett par stövlar på lyckliga ben) 


Lev och låt leva


Nya svala lakan, varm dusch, regnet kastar sig mot rutorna.

Vänliga väggar tar emot rasande vindar och stänger dom ute. 
 
Tyst och stilla, inga orons gnagare tuggar i mitt inre.

Bara ljuslågan kämpar, fladdrar i nervösa rörelser.

Sinnet trycker nuets hand. 

Lugn i det som är.

Ändå saknar jag din doft, din mjuka hud.
Ditt trygga sätt att sova stilla stilla nära mig. 
Din andning var helt ljudlös, 
värme från andetagen när du sov .

En klump i halsen skaver och river i minnet. 

Ville inte skriva eller tänka mer på dej. 

Påminner mej om de ordförråd du använde 

men inte kunde koppla samman med praktik.

Du vet inget om min längtan och den släcks sakta ner.


Vilar huvudet på kudden och vet att sömnen är min bästa vän.

   

fredag 17 oktober 2008

Sötnosar kom snart igen.


Jag har haft några sötnosar på besök idag. Dom kom från stora staden. Dom var gulliga men trötta. Tröttast var han som sått ett frö i hennes kropp. Kanske gav han henne och det som växte bakom nya fina koftan allt piggt han haft. Jag håller tummar och tår för att han ska känna sig kvicksilvrig snart igen för han är den finaste pojke jag vet. Han har fått en av dom finaste flickor jag någonsin träffat. Hon är så varm och snäll och idag lyste hon som om hon svalt självaste solen. Det är hon värd. 

Våra bokhyllor har varit grannar några år och så var även vi. Vi har fingrat på varandras bokryggar och smekt dess framsidor. Vi har förtjust lovordat och välkomnat nykomlingar i varandras hyllor. Vi har frukosterat och teat tillsammans i vått och torrt. Räddat varann ur sötsug när butiken varit stängd. Rykt ihop över fåniga oviktiga saker som jag önskar vore ogjort. Kunde jag vrida tiden tillbaks hade jag egoistiskt vridigt tills klockan stod åter på när du bodde på min gata fast den var din före den var min. Men det kan jag ju inte ändå för du är alltid på väg och början på din äktenskapliga resa skulle inte börja här utan där. Jag visste det så fort jag såg den fina pojken. Jag visste att han var fin nog för att se dej och din lilla gosiga spralliga smarta smula.  

Det var så mycket mer än bara bokhyllor sötsug och frukostar. Allt det andra kändes i magen idag när du kom med de dina. Jag är så glad att du finns kvar idag i mitt liv och jag hoppas du alltid ska göra det. Jag är så glad att jag fick vara med på ert bröllop fast jag var på kollisionskurs med livet självt. Tack för att ni kom och ha det så sagolikt bra på er kärlekssemester. Jag gläder mej helt vilt!


torsdag 16 oktober 2008

Klimatsmart - verbalt


Jag föreslår att man inför begreppet klimatsmart även i andra sammanhang är när det gäller vår natur. Klimatet på en arbetsplats exempelvis är väldigt viktigt. Vi ska tänka miljövänligt och inte kritisera varandra eller sätta upp förarliga lappar om att någons mamma inte jobbar där och liknande. Vad är en odiskad kopp i jämförelse med dålig stämning som gör att vi tvingas andas unken luft. 

Det är inte vidare miljövänligt att kritisera varandra överhuvudtaget. Vi bör alla ta ansvar för miljön på våra arbetsplatser och acceptera varandras olikheter så att våra kontorslandskap inte försuras. Se till att de miljöförstörande verbala utsläppen minskas. Genom att kritisera varandra riskerar vi att helt utrota den speciella individualisten inom vår art. Detta vore en naturkatastrof bland oss människor. Genom att tillåta miljöförstörande negativa attityder kan friska ideer och kreativt tänkande försvinna snabbt. Unika individualister har hållit klimatet på våra arbetsplatser i balans under många år. Marknadskrafterna ökar kopiorna och individen står vid randen av utrotning. Individualismen är beroende av att vi agerar miljövänligt och värnar om en god atmosfär. 

Varför inte tänka även på hemmamiljön. Tänk om vi även införde miljövänliga samtal vid middagsborden. En strålande ide tycker jag som dessutom kan alstra en massa värme mellan människor och förhindra att vi blir så att säga utbrända. Det skulle också förhindra att vi blev överhettade av negativitet och istället återuppbygga balansen så att vi ökade energin i varje person. Väldigt klimatsmart skulle jag vilja säga. Vi måste också i hemmamiljön hitta en form för hållbar utveckling så att våra yngsta plantor får en chans att växa och gro i naturskön miljö.
Då kan vi njuta av barnkvitter och ventilerad ren luft. 

Baren eller gymet


Puh...nu får jag skärpa mig och sluta vara blogg-skygg. Stora bloggtorkan eller bloggskräcken satte in här några dagar. Förfärligt förvirrande måste jag säga. Det blir liksom något som fattas. det känns tomt i hjärtat på något sätt. Jag hoppas det aldrig ska hända igen. 

En annan sak som jag inte heller hoppas ska hända igen, en ny erfarenhet från gårdagen. Efter min väninnas önskemål hoppade jag i mina minst fashionabla träningskläder för att ta en rask promenad eller kanske till och med en liten jogging tur på kvällskvisten tillsammans. Bara för att bränna så där lite lagom med fett för att motivera morgondagens fika. Som den lydiga kvinna jag är gjorde jag min väninna till viljes. Det hör till saken att vi båda behövde rasa av oss dagens alla tonårsbekymmer som trycker båda våra varma modershjärtan ibland. Hon och jag har flickor i samma klass. Den ena värre än den andra och ibland vet vi inte vem som är värst. Dessutom hade vi båda varit på möte på deras skola och haft gastkramande utvecklingssamtal med lärarna. Det kändes mer som avvecklingssamtal eller invecklingssamtal.

 Behöver jag säga att vi båda kände oss lite matta och fulla av oro. Fulla av oro bytes på något underligt sätt ut till fulla av vin!!! Jag vet inte hur det gick till riktigt. Två hurtiga kvinnor i lagom ålder fulla av entusiasm att få röra sina kroppar i hälsans namn hamnar plötsligt i soffan med en bag in box. Det var hennes fel! Inte mitt! Det var när det börja regna och hon sa att hon hade vin hemma som fötterna bar av åt fel håll. Jag vet nu inte om jag vågar mig ut i fortsättningen för att gå till gymmet för kanske jag finner mig själv sittande i en bar istället. Jag vet inte om tilliten till mitt eget omdöme fick sig en törn igår. 

Men det var härligt och förfärligt livgivande och magmusklerna fick sig en ordentlig omgång av alla skrattanfall. Kanske på vägen mot tvättbrädan går det lika bra att skratta sig snygg. Åtminstone kändes mitt hjärta och min hjärna betydligt lättare idag när jag steg upp och mötte mitt orosmoln vid frukostbordet. Hon är tretton år och ger mej mer huvudvärk än allt vin världen kan uppbringa. Jag älskar dej ditt lilla skräp och jag hoppas hoppas och tror att allt ska bli bra till slut, att min kärlek ska räcka hela vägen från jordens mitt till universums slut. En dag ska vi vara gamla ihop och jag ska komma till dej på fika och ha fina blommor med till dej mitt lilla blomster. 

onsdag 8 oktober 2008

Individfri tid och fritid


Vad jobbat du med?
Det första vi frågar människor vi inte känner är ofta just detta. Jag antar att det är ett sätt att inleda en konversation. Jag kan inte påstå att jag tycker att det är ett dåligt sätt. Det säger en del om hur vi spenderar större delen av vår vecka. Men vi ÄR ju inte vad vi gör naturligtvis. Inte heller gör vi precis vad vi vill på jobbet även om en del lyckans ostar har förmånen att försörja sig på ju precis det dom brinner för. Så vad skulle vi då inleda en konversation med? 

- Hej, Vad brinner du för i ditt liv? 

Men de skulle låta en smula pretentiöst och lite påfluget. Men det finns väl få saker som är så roligt att lyssna på som en människa som berätta något som verkligen kommer ur sann entusiasm. Men frågan är hur skulle en sådan undrar tas emot? Själv skulle jag nog få lite prestationsångest och leta febrilt i hjärnan efter något spännande att säga. Då gick ju hela iden förlorad och det hela blev en fråga om att prestera. Är man då inte tillbaks på ruta ett igen. Vad jobbar du med? Är det inte så att vi egentligen hör, - vad har du presterat? Vad säger det om en människa egentligen?

Förmodligen en hel del OM vi samtidigt fick en bakgrundsberättelse. Men tyvärr är det inte den typen av samtal som lite glättigt startas med frågan om arbetets art. Det är ju sällan människors livshistorier vi fiskar efter när vi artigt startar en social konversation. Nä, ve och fasa, tycker vi inte ändå att det känns ganska skönt att få ett enkelt och rakt svar på vad folk jobbar med. Lätt som en plätt kan vi få en uppfattning om vad personen i fråga kan sättas in i för fack. Det är praktiskt och hjälper oss att grovt sortera information vi får. Men om man tänker vidare är det riktigt taskigt att tvinga folk att prata om sitt arbete det första vi gör. Vi kanske är ärans trötta på jobbet, vi kanske till och med hatar att gå dit. Ännu värre, vi kanske inte ens har ett jobb att gå till. Är vi inte alla familjära med olika uttryck som går ut på att hata måndagar. Om en grej går sönder, ja då är de ett måndagsexemplar. Måndagar talar om att vi har hela långa veckan framför oss tills vi är lediga igen. Vittnar inte detta om att de vi primärt värdesätter är vår fritid, vår egna tid. Kanske vi istället skulle fråga, 

- och vad gör du helst på fritiden?

Tänk om detta lite grann skulle kunna förändra våra attityder i allas vårt prestationssamhälle. Detta kommer inte att medföra att våra arbeten och karriärer saknar betydelse för oss. Vi kommer inte att strunta i vad vi gör eller utbildar oss till men det skulle förändra vår människosyn. Vi behöver inte VARA det vi lever av. Det är en del av oss men inte det som talar om vilka vi är eller hur värdefulla eller lyckade vi är. Detta hänger också samman med att alla inte har samma förutsättningar. Vi startar inte på samma punkt i samma terräng och vi får inte alla samma redskap samtidigt. Det kan  vi inte förändra, men vi kan förändra vilka attityder vi sprider omkring oss. Låt oss i alla fall försöka röra oss utanför våra yrkesroller, och jag är säker på att den som vill prata om sitt jobb gör det ändå men då för att han eller hon vill. Låt oss hjälpas åt att stärka varandra som individer, och hjälpa varann att sluta upp att identifiera oss själva med våra yrkesroller om vi inte själva väljer det. Skulle vara kul med andras synpunkter på det här. Det här är bara ur min lilla synvinkel.


På bokmässan hittade jag en bok som är skriven av, Anna Manteus. Tänkte först att behovet av böcker av det här slaget är mättat. Men jag ändrade min uppfattning. Jag är jätte glad att jag köpte den och jag kan varmt rekommendera den. Titeln är Kvartslivskrisen. Det är en pärla! Inte jobbig att läsa, utan pekpinnar och präktighet, lyser upp och ger lite extra lust och energi på livet.


söndag 5 oktober 2008

Nattklubb på stadens Grand Hotell


Vackra lokaler med högt i tak.  Lyxigt matchande scenografi för statister i prydliga uniformer och glittrande tandrader.
En stor och öppen dörr med snirkligt guldfärgade handtag tar oss in i löftesrika rum.

Granskande avstängda blickar. 
Beskådar, kan sedan länge självbevarelsedriftens ädla konst. 
Bevarandet av självet - bjuder upp men inte in. Vistas vid min sida, men möt mig ej. 
Bjuder upp till dans med flörtande fåfänga steg. 
Bjuda känslorna med hör ungdomen till. 
Älska och bli sårad hör ungdomen till. Sen vet man bättre. 

Beständig med bestående men. Men från dagar av naiv tillit och upplevda drömmar. 
När vi tror vi gått från start till mål fanns det ingen vinst. Drömmen gick för fort och räckte inte hela livet. För många dagar kvar av oskrivna dagar som saknar manual. Vågar inte spela spelet en gång till. Med sig själv som insats går man inte ut i striden utan pansar. Söker något annat denna gång. Inte spela bara vinna. 
Beskådar, bedömer och glömmer vad vi ser. 

Det är tryggast så men ack så trist. Så lugnt som i ett vattenglas. Inga försiktiga kluckande mot stranden, inga upprörda rasande vågor, inget blåsigt rusande hav. Tryggt och stilla som en vattenpöl. Går hjälpligt att se sin spegelbild i dess yta men djupet lika grunt som grumligt. 

Ändå rör vi oss i takt, känner livslusten pulserar, dunket av musiken ger oss liv. Förnimmer kraften som sjuder inifrån och ut. Våga vara kvar i de vi ägde, och tro mig, det bor där alltid. Aldrig krämpor inuti om vi inte envisas och vill. Utmana till mer än kroppslig dans - i takt, pulserande och livfullt. 

Kraften lovat hjälpa oss stå kvar tills rötterna börjat sätta sig i jorden och vi kan blicka upp utan att tappa balansen.




fredag 3 oktober 2008

Fotriktigt

                  Skippa högklackat
  Jag såg att kvinnan på omslaget  i 
Hem & Hyra  nr 5 har höga klackar.
De förstör fötterna. Kvinnor, ni är mycket 
vackrare i låga klackar! Gången blir så 
mycket finare. Kläm åt skobranschen som 
säljer så fula och farliga skor.
Ingvar Langlet

Dessa rader gick att läsa i Hem & Hyra. Vad ska man säga om denna omsorg från herr Langlet. 
Kläm åt skobranschen innan skobranschen klämmer åt dina fötter, liksom. Här sparades inte på Ingvars krut inte. Inte nog med utfärdad varning, fula är de också klackarna. 

Med detta önskar jag er alla en fin gång i helgen!


torsdag 2 oktober 2008

Från romantik till bögporr

Har just varit på bio med min tonåring och låtit mej underhållas av ett stycke svensk film.
Patrik 1,5! Den var söt och underhållande. Liten smula förutsejbar men man fick vad man förväntade sig och det var gott nog. Det enda som störde mej var att när alla skrattade högljutt tyckte jag inte alls att det var kul utan rent av lite allvarligt. Som om detta inte vore nog, fann jag mig ensam skrattande när det faktiskt var lite småkul. Möjligen övertolkar jag situationen, men jag tyckte att det faktiskt var så att det som folk fann komiskt var när någon av huvudpersonerna uppträdde typiskt "bögaktigt" enligt normen för en lite fjollig bög. Men är det någonstans som det är heteronormativt så är det väl på film. Kanske ska jag ha lite överseende med att människor möjligen behöver lite tid på sig att vänja sig vid att heteronormens motsatser gör entre där man minst anar det. Ja, nu undrar ni kanske varför jag går igång så på ett antagande som jag till och med själv antog grundade sig på en övertolkning. Jag kommer till det nu. Efter filmen träffade jag min dotters lärare i toalettkön och hon hade också sett filmen. Artig som jag är förvissade jag mig om att vi hade sett samma film och frågade sedan vad hon tyckte. Hon svarade följande:

- Jo, den var bra, MEN det var lite vääääl intima scener ibland för min smak! 

DOM KYSSTES TVÅ GÅNGER. Alltså, jag menar två gånger och den ena gången hade dom visserligen bara överkroppar och låg i sängen men med byxorna på.  Jeans och allt. Inte tillstymmelse till konturerna av snopp i kalsong ens. Jag fick inte en gång spisa en delikat rumpa på bioduken. Förstår ni??? Jag hann knappt uppfatta romantiken så snabbt var den filmkyssen överstökad. Hur kan en kyss vara lite vääääl intim år 2008? Nu hör det till saken att den här läraren är just nu mamma ledig och jag kan bara tolka det som att hon har varit lite väääl intim. 

Det händer inte ofta men jag blev mållös och tänkte att det måste varit nått jag missat, kanske när jag öppna min godispåse och missbedömde hur lång tid det tog eller att jag fått en tillfällig släng av narkolepsi. Min hjärna gick för högvarv när det blev min tur att gå på toaletten. Medan jag satt därinne kände jag mig plötsligt oerhört mesig och skamsen för att jag inte frågat rakt ut vad hon menade. Jag fick inte på mig byxorna fort nog och störtade ut från toaletten. Jag önskade att jag kunde avsluta detta inlägg med en läcker och bombastisk kommentar som levererats. Att jag med mina magiska ord gett henne insyn i sin trångsynthet eller öppnat porten till fördomskammaren. Eller att jag bara sagt nått spydigt och chockerande om att jag allra helst ser en lång och färsig bögporrfilm en kulen höstdag. Men hon hade gått... 

onsdag 1 oktober 2008

Det fulaste man hört

Om man är en liten pojke, 5 år fyllda och blir kränkt i sin integritet. Då finns det inget annat att göra än att skrika ut sin vrede. Vrede över att inte bli ordentligt hörd. Trafiken överröstar pojken och mamman skyndar på. En sådan fruktansvärd orättvisa gav den lilla pojken inget val.
Han skrek:

-PRUTT-GUMP-MAMMA!!! DU HAR DUMMA ÖRON!!!
 

Investera mera

Fram rasar morgonen. Stressad röst i sprakande mobil. Trasig öronplopp från sonyeriksson gör störtloppet på cykeln till en nackskada. 

Stönande suckande och frustande skapas en stunds terapi på telefon, egentid i trafiken! Klämma in det som känns viktigt att få säga på färden från hem till dagis, från dagis till jobbet. 

Ändå är loppet bara början på rond tre av fem. Låser cykeln, glad att lacken på den bil, som nästan avslutade dagen och livet, inte repades och krävde pengar från ett minuskonto.

Hoppas ditt gladhetskonto får en rejäl insättning fnitter och gapskrattsbonus idag! 
Samt att jobbet inte drog din energi från sparad insättning, för så mycket pengar har inga arbetsplatser eller arbetsgivare att ge att det blir mödan värt. 

Börsras hit och börsras dit..är föga intressant ibland.  

Bloggintresserade

Min blogglista