Naken isprinsessa där älvorna haft tvätt

Mina ögon försöker omfamna alla glittrande små kristaller i en oändlig mängd, generöst utströdda över mitt huvud. Miljoner är dom och alla vilar mot den svartaste sammet. 

Mörka som kol i en jordkällare avtecknas gestalter, som reser sig i givakt. Dom talar i tystnad ett mäktigt språk. Det dunklaste av sagor berättar sig själva. Skogen trollbinder och viskar i mitt öra, hemligheter om gömda skatter. 

Älvorna brer ut sina glittrande klänningstyger färgade av is. Dansar nakna bakom min rygg. Bara deras rökfyllda andedräkt syns försiktigt, och deras tisslande och tasslande när klädedräkterna frasar under mina fötter.

Människohandens boning tvingar ryggen att kröka sig. Välkomnar mej över kontrasternas tröskel. Serverar vedeldad värme. Pärlor över min kropp. Älvorna sveper sina isfärgade klänningstyger runt mej för att natten ska bli mindre svart.