Smulprat

Ibland kallar jag min dotter för smulan. Det finns en del andra älskvärda människor som ibland får stå ut med att bli tilltalade så. För mej står det för värme och kärlek. En människa som kan vara en smula är en gullig och god människa. Smulan-människor är sådana människor som man inte kan stå se på alltför länge utan att man översköljs av en längtan att omedelbart krama om dom.

P sa till mej härrom dagen att han inte gillade det ordet och att han tyckte det lät negativt att säga så till någon. Det skulle enligt honom stå för ett förminskande av personen. Det är förvisso så att en smula är en liten mikroskopisk del av en helhet. Man skulle kunna säga att det är spillet av det som är huvudsaken, en negativ konsekvens av en god sak.  Men man skulle också kunna säga att den goda saken består av en hel massa smulor. Det är smulorna som bildar helheten. Då blir ju helt plötsligt varje smula helt avgörande och livsviktig.

Sen finns det ett helt annan sammanhang där man talar om smulor och när det är helt och hållet av ondo. Jag syftar på att nöja sig med smulorna när man förtjänar långt mer eller allt.

 

Jag kan i skrivandets stund komma på ett bra exempel. Min vän A har en tendens att värdera en "viss" lite mer än sig själv vilket genast medfört att hon nöjer sig med smulor. Denna "viss" är en man. Han är redan någons till vardags, någon som tror sig fått allt. Han är inte nöjd, nej för han vill också få ha lilla A när de ska vara lite mer än vardags. Han är tydligen så rackarns underbar att det inte går att stolt tacka nej till honom. 

Vänta på någon annans almanackas luckor och inte veta var i prioriteringen man finns. Inte veta om man bara är en tröst, ett plåster på ett sår. Bara vara viktigast på bokad tid. Hjärtat som vill älska måste lära sig behärska sina känslor tills smulorna serveras. Ja, serveras och serveras snarare faller från bordet när andan faller på. 

Om än det kommer från ett wienerbröd så är de ändå smulor.