fredag 2 januari 2009

Taskigt SJ


Men ska man behöva ta ansvar för allt själv! 

VARFÖR är det ingen, "läs, stilig manlig konduktör", som kommer med rykande färsk latte och viskar med smeksam röst att nu, nu bästa resenärska är ni snart i din hemkommun. Rise and shine! 

9.20 skulle vi vara framme. Skönt, många timmars sömn innan uppstigning och avstigning. 
Någonstans på halva vägen hörde jag något om en timmas försening. Jag minns att jag tänkte att jag kanske skulle ta mej till bistron och få lite frukost. Men så påmindes jag om gårdagen. Kupe med sex sängar varav fem belagda med seriöst insomnande tjejer som inte ville bli störda av varken surrande datorer eller läslampa om än aldrig så liten. Jag kände det, hela rummet andades av det, redan innan jag försökte mej på att konversera. 

Hur tusan ska jag få plats med mina väskor på den ruta golvyta som finns kvar här skrockade jag lite skämtsamt. Hälsa kan man ju kosta på sig i alla fall när man nu ska dela natten ihop.       
Mirakulöst krånglade jag in både mej och mina väskor. Paniken steg! Jag måste få läsa lite i alla fall. Med datorväskan på axeln, och bok under armen vandrade jag igenom vagn efter vagn. Mörka korridorer, stängda kupedörrar med fördragna gardiner. Min egen dystra spegelbild var det ända som mötte mej när jag såg ut genom rutorna. Pestens tid! 

Med detta i färskt minne somnade jag om, vaknade prick klockan 10.00. Tåget står stilla. Tågrösten talar...jag hör inte fast jag spärrar upp både öron och ögon. Hjärnan är full av panik och det är det enda som får plats just då. Men nog registrerar jag perrongen där jag ska gå av. 

Håret på ända, rasar ner från väggsängen tillsammans med allt som är mitt. Vräker ner allt i väskan, SJ:s filt förväxlas med min flisjacka, fast jag hejdar mej när väskan blir full och tänker att sängen, den kan ni behålla. Kan inte springa ut i bara strumporna. Tusan vad mycket snöre det kan vara på ett par kängor som inte hinner snöras. I sista minuten får jag upp dörren för att höra körsignalen ljuda. Lyckas landa min kropp och packning på fast mark.

Den här varelsen liknar mej på pricken. Frisyren likaså. Det ända som skiljer är att denne saknar påsarna under ögonen och sovstrecken från SJ:s kuddar på kinden. 

3 kommentarer:

Doktoranden sa...

Du förtjänar sympati. SJ är inte av denna värld.
Får jag rekommendera flyget nästa gång? (jag flyger alltid och överallt så fort jag kan, ren principsak)

Comvidare sa...

Haha, försök inte. Jag såg dig yrvaken morgonen efter en helglittrande helkväll och inte ens då såg du det minsta sliten ut. Du strålade ikapp med ditt morgonhumör i vanlig ordning.

Roligt skrivet var det! Mycket roligt.

paljettenq sa...

Ha ha ha.. vilken söting fantastisk kulör på ögonen.. men VAD är det för något djur?
Nej ,jag är då glad över att slippa pendla med tåg och försöka kura sig varm mot elementet *vandrar ner på memory lane*

Bloggintresserade

Min blogglista