"Döm aldrig en människa innan du gått två månvarv i hans mockasiner."
Indiskt ordspråk
Jag läste det här ordspråket första gången för 10 år sedan och jag tycker fortfarande att det är fantastiskt bra.
Vi har alla vår egen historia, vår egen berättelse.
Vi äger alla rätten till vår egen upplevelse och våra egna känslor.
Alltid!
Det ligger så nära att se och begrunda världen och sina medmänniskor från sin egen horisont Lätt att glömma är att vi saknar viktiga pusselbitar som skapar helheten av den andra människan.
Idag när jag läste Ji:s blogg inlägg; uppror, blev jag verkligen glad. Så bra skrivet och formulerat. Jag kom att tänka på ett inlägg Vaska guld, som jag skrev i september när jag var väldigt ledsen över en persons agerande men också glad över en annan väns ord. Ibland får man stöd därifrån man minst anar det.
Jag tänkte också på det i dagarna när jag varit inne på Jonas Gardells hemsida och sett vilka enorma reaktioner hans agerande i "Stjärnor på slottet" har väckt. Han är en offentlig person så visst får han finna sig i att människor har åsikter om honom. Men det skrivs så mycket elakheter och direkt hatiska inlägg. Kritik utan substans bara för att göra illa. Det gör mej ledsen. Han är modig och ger naket av sig själv i det han gör. Han vågar fast säkert är han rädd ibland för se han är människa. Vi människor har alla våra skavanker. Men när vi naket är oss själva då är vi som vackrast tycker jag.
Låt oss ha lite mjukare mockasiner när vi trampar in hos varandra. Låt oss i alla fall försöka göra oss en bild av varandras månvarvs-vandringar.
Inlägg
6 kommentarer:
Vi dömer alldeles för fort och drar alldeles för snabba slutsatser, vi människor. En dålig egenskap. Enda sättet att förändra den är att vara medveten och försöka gå emot samt bryta våra invanda mönster.
Jag håller med dig. Gardell kanske inte är en i alla lägen "trevlig" människa. Dock måste man ge honom det att han är ärlig. Han säger vad han tycker när han tycker det oavsett om det blir jobbig stämning eller liknande. Det känns ändå friskt även om det kanske kommer från en man som inte alltid är helt i balans.
Det finns så mycket återhållen ilska överallt. Det vore bättre om den fick komma ut ibland så man kunde prata om det som är jobbigt istället för att låtsas som det regnar.
Hoppsan, det blev lite långt. :-)
Jag kan häpna över de kommentarer man kan läsa på andras bloggar... lyckligtvis har jag ännu inte drabbats av menlöst kritiserande, den har alltid varit befogad. :)
Mjuka varma ord, bra skrivet!
Det är så sant!
Första gången jag hörde det uttrycket var nog i boken "gå dit hjärtat leder dig". Och jag tycker att det är så nyttigt att tänka så.
Jag tycker att det är så väldigt fel att hänga ut någon för en reaktion i ett tv-program. Oavsett om det var en bra eller dålig.
Och som sagt; de kanske ska tänka på det där med mockasinerna de som skriver ner honom.
kram Lallis
Doktoranden, ja så sant. Men att bryta invanda mönsterär mycket svårt men något att sträva efter precis som du säger. Förhoppningsvis blir vi klokare med åren om vi förmår hålla sinnet öppet.
Pseudonaja: Ja, hoppsan så trevligt att det blev så långt=). Så intressant att få respons. Att låtsas som det regnar är ett sabla fördärv.
paljetten: låt oss hoppas att vi klarar oss från meningslöst styggt.=)
Jenny, tack och mjuk kram till dej!
Lallis: Åh har du också läst , Gå dit hjärtat leder dej. Jag minns inte att det ordspråket stod i den men jag minns att jag älskade den boken. tack för dina tankar, och låt oss ta på mockasinerna lite oftare.=) fast du verkar vara en person som har dom på jämnt iaf känns det så när man läser din blogg. Kram
Skicka en kommentar