Dottern konstaterar kavat och med en suck
- Mamma , du har hjärt-formade ögon!
Konstigt, för jag har varken sovit eller ätit på mer än en vecka och ändå tycks jag lysa som om jag svalt solen!
Jag har dock lyssnat noga, spetsat öronen och ...
... inte i hela universum ringer det en enda varningsklocka.
Tro mig, jag vet hur de låter. Jag vet hur det känns att ignorera dem.
Nu, nu är de tyst, en tystnad som ler.
5 kommentarer:
Jag är så glad för din skull! Jag läste inlägget från den åttonde också och grät lite...de har inte fel, jag lovar! Hon kommer tillbaka. <3
*jipiii* ... glad för din skull!
Svalt solen! Så gulligt! Den beskrivningen måste jag komma ihåg!
Underbart helt enkelt!!
Hej hur mår du?
Önskar att allting är bra för dig i solen :)
Kram ifrån Ji
Skicka en kommentar