Gör mej inte ett med mina minnen
de vilar tätt intill min rygg
knuffar mej ut när jag balanserar längs ruiner
Jag lämnar dem kvar på den viloplats jag sist besökte
vinden kommer vänligt att sopa rent efter mej
och regnet kommer att radera det jag skrivit
ty Idag får jag tänka nya tankar
skapa min Allra första dröm
3 kommentarer:
Du skriver så vackert att jag blir mållös. Sen försöker jag förstå, associera, men då blir det bara konstigt för vi har ju alla våra egna historier.
Howdy Sailor har en intressant kommentar. Visst vill man förstå det man själv tagit intryck av, men kanske avstå från jämförelser just därför att vi har våra egna historier dvs personligt färgade minnen.
Glad blir jag, för det låter positivt! Som om något (någon?) har vänt. Vi gillar ju sånt. Solskenshistorier alltså.
Skicka en kommentar