måndag 12 oktober 2009

Fnittrig Söndag blir till elak MÅNDAG


Fröken Norr lämnar i går kväll perrongen en timme senare än biljettens klockslag.
Litet magknip av stundande förlust blir till lång vinande köld i hela kroppen när jag står kvar på tom perrong.
Jag såg mitt sällskap bytas ut och flätas samman med människor som lämnats kvar med fågelholk i blicken och maktlösa biljetter. En irriterande försening vänds av fröken fröjd till en festlig ny förening. I hennes blogg berättas om historier som flyger kors och tvärs genom vagnen som på räls.

Jag som varit ena hälften i händelsernas centrum, hela helgen, känner snopet hur SJ stal mitt inlägg av min bloggprinsessa, från mig.

Men doften sitter kvar i soffkuddarna och i skrattkammaren bubblar ännu värmen och formar höga kluckanden.

Väl hemma bäddade jag ner mig i roliga bilder och lade huvudet på lyckade minnen efter helgen. På insidan av mina ögonlock kunde jag läsa en dikt skriven i tacksamhet över henne.

Den jag verkligen är ligger hela tiden inom räckhåll,
blir gärna en varm hand i min.
Även då det inte alltid är den jag vill vara,
håller handen mig i stadigt grepp.

Ändå kunde jag inte sova där jag låg. Kanske bara för att jag fortfarande var full av de batteri hon laddade mig med. Det fanns så mycket mer att säga , göra, hinna med.

Morgondagen började trassla in sig i min så väl bäddade säng. Oron snodde sig runt min kropp och gjorde obekväma knölar under mig. Jag krävde att få veta vem som bjudit in den! Ingen svarade. Istället kröp en stor stöddig klocka ner bredvid mig och krävde mitt vakna sällskap.

Ångande stressat kaffe lämnades kvar på övergivet köksbord. Med okammat vått hår jagar jag efter tidig morgonbuss. Landar till sist i skolans fik för nytt försök att inta frukost med grupparbete mellan tuggorna. Hård smörgåskant knäcker dagen och klyver tanden mitt itu.
Med tappad matlust rusar kaffet uppåt som kulan i ett flipperspel. Det klingar till och jag tror att jag är vaken. Jag tror det, hela vägen genom redovisningen av diagram och staplar ända tills, jag avslöjar att;

- 40% sväljer.

Alla skrattar och undrar vad det är dom sväljer?
Jag ler med trasig tand och förklarar att de VÄLJER!!

Skyndar hem till snäll soffa som saknar fröken norr!

2 kommentarer:

Comvidare sa...

Dina meningar är så viga. Hur gör du? Att läsa är som ett välgörande motionspass för intellektet.

Saknar dig med.

Eller förresten, längtar!

Anonym sa...

Väldigt bra och spirituellt skriven! Jag njöt av att läsa den!

Bloggintresserade

Powered By Blogger

Min blogglista