måndag 23 februari 2009

Avtäcka sanningen


Vit och ren som snö
utan skuld...

ropade...

Kom... 


Jag hörde ropen och förnam lockelsen 

Lät tilliten klä av mig varje lager tills jag stod naken,
Min längtans blick mötte det gnistrande och oskuldsfulla
 
Naken gav jag röst åt rötters törst långt in från jorden mitt,
varm jord och ljummet vatten vaggade mig under vänligt ljus

Med mjuka händer avtäcks sanningen som det konstverk den är

Kylan blev total, det vackra vita var stumt  
Iskallt och sylvasst skar det in i min hud
Frusna grenar piskade min kropp hudlös

Kom,... var förrädiskt kallt och nerkylde allt liv   
Jag föll i djup sömn i snön, kroppen stängdes ner 


2 kommentarer:

vardagslyx sa...

En njutning att läsa, men känner sorg för dig!

Anonym sa...

Tårar rinner när ,man läser denna, hur kan du veta exakt mitt ögonblick?Du vet allt hur man sätter ord på det jag känt:)

Bloggintresserade

Min blogglista