Avtäcka sanningen

Vit och ren som snö

utan skuld...

ropade...

Kom... 

Jag hörde ropen och förnam lockelsen 

Lät tilliten klä av mig varje lager tills jag stod naken,

Min längtans blick mötte det gnistrande och oskuldsfulla

 

Naken gav jag röst åt rötters törst långt in från jorden mitt,

varm jord och ljummet vatten vaggade mig under vänligt ljus

Med mjuka händer avtäcks sanningen som det konstverk den är

Kylan blev total, det vackra vita var stumt  

Iskallt och sylvasst skar det in i min hud

Frusna grenar piskade min kropp hudlös

Kom,... var förrädiskt kallt och nerkylde allt liv   

Jag föll i djup sömn i snön, kroppen stängdes ner