Inget vatten, inget ljus, arg och sammanpressad var min kropp.
På gränsen till att vissna bort
Bli brun, skrumpa och trilla av
trilla ner och ge upp
Jag slog huvudet i sängstolpen, spottade och fräste
förbannade den insiktslösa medmänniska som stal min sömn ånyo
vek mig dubbel i förakt över den energi som dränerats bort i onödan
kände värken i alla leder efter piskande spikregn
Men det kom en solstråle, och sen en till, och så ännu en...
...plötsligt var jag alldeles varm och kunde inte låta bli att tacksamt bli en del av det som är vackert, och våga sträcka ut mig i min fulla längd utan att tappa balansen.
Inlägg
7 kommentarer:
Det är glädje att läsa dina små kåserier om vardagen. Tack
Ji
Sträck på dig du och njut av solens strålar och mjukt regn.
Jag ler med dig
Ja idag var allt en strålande dag. Kram från semester-Luleå (där solen sken på snön idag).
Här får du ännu en värmande solstråle från ett iskallt norrland som gnistrar ikapp med all världens diamanter!
Här är sjukt vackert idag!
Läser ditt inlägg om och om igen... och ännu en gång.
Tack alla sötnosar för att ni skriver så fint och värmande och för att ni helt enkelt verkar glädja er med mig. Det är stort och det är rörande. Jag blir glad ända in i märgen och jag behöver det ibland så det är inte klokt. Kramar=)
Skicka en kommentar