Kvalitetstid

Borde packa min resväska istället för att sitta här och blogga mej.

Känns som jag måste göra ett litet avtryck, intryck eller i alla fall ett uttryck!!!

Inte för att leverera utan mer som ett litet farväl inför helgen då jag kommer att bege mig till huvudstaden. Jag måste ånyo föregå med gott exempel och låta datorn stanna hemma. Dottern ska åka med. 

"Vi ska väl umgås och inte sitta vid datorn när vi nu ska iväg tillsammans", hörde jag mig själv säga. 

Men det är inte alltid den sortens umgås som jag menar är det som hon menar. Vara tillsammans kan betyda att hon stönar och suckar och tycker att jag är pinsam. Umgås kan också betyda att hon tjatar, smäller i dörrar och utvidgar mitt ordförråd i en helt ny division skulle man kunna säga. Jag får lära mej ord som väcker känslor jag inte riktigt visste att jag hade. Då kan en dator vara som att slippa ut ur fängelset, eller som att få semester eller helt enkelt bara känslan av att slippa bli strypt. Men jag ska åka blott och bart med henne.

"Ta med en bok" sa jag och kände genast hur fattigt det lät.

Men jag är modig och ska stå på mig. Inga enkla flyktvägar. Utlämnade åt varandra på detta stora minfält av åldersskillnad och medvetna riktade missförstånd. Vi ska mötas på oresonlighetens öppna hav. 

"Det blir mysigt ska du se, vi ska ha så trevligt du och jag. 

Jo, tåget tar fyra timmar upp och ja, lika långt tillbaka.

Ja, vi ska åka hem på söndag. 

Men det finns massor att göra där. Eeehhh, jo... jag ska bara tänka lite..."

Jodå, man gläder sig åt varje minut tillsammans med dom små liven. Ja det gör man sannerligen. Oj, så trevligt vi ska ha det.