... fram och tillbaka, fram och tillbaka. Tjatar, gnatar, gnisslar och gnager som en dörr som någon glömt att stänga. Den slår och slår mot husväggen. Gammal och tung håller den sig nätt och jämt kvar på de tröga gångjärnen. Ackompanjerar falskt mot vindens stämmor.
Så går skuldens tanke sin envisa promenad, gömmer sig skrämt först då morgonljuset kommer.
Inlägg
5 kommentarer:
Jag känner igen det där så väl. Har du någon hjälp att sortera alla tankar? Kram!
Vackert, kära Fröken Söder!!
Å vad fint du skriver. Jag känner igen den där dörren som står och slår och som jag vill stänga, men vet samtidigt att om jag stänger får jag inte tillgång till mig själv.
Kram E från Ji
Å E, vad dina texter växer. En fröjd att läsa!
Pseudonaja : Det var en klurig fråga som jag ber att få återkomma till! Kram på dej.
vardagslyx: Tack , tack snälla, du kom en gång till och kommentera. Det var gulligt och betyder massor, Ha en skön helg, kram
Ji:Jag håller med dej-dörren till sitt inre måste hållas öppen. Om min skalle blir omständig och enformig då är det inte bra däremot. Särskilt inte om den behagar bli det på natten. Hemligheten heter nog balans som så mkt annat. Kram Ji
Skicka en kommentar