fredag 31 oktober 2008

Vanans makt över väntan


Fastnar med blicken på det vita , och undrar vart jag i tankarna tog vägen.  
Jag som var på väg. Stannar upp igen och håller andan. Inte för eftertanke, utan för en förbannad ... dröm, längtan, önskan om att vara någons absoluta blickfång och maggropskittel. Någon som stolt säger , Hon är min! Någon som med självklarhetens mjuka röst finns där. Någon som möter upp, ser och förstår. 

Krossat hjärta och med det stod jag kvar, lagade och lappade, limmade och förlät även då du inte bad om det. 

Äntligen och till slut var jag klar. Jag tog tillbaka min själ, mitt hjärta och allt som är jag. 

Aldrig så åtråvärd och fin för dej som när jag går. Jag förväntar mej ingen kärleksförklaring av dej, men en förklaring. Vad skulle vara annorlunda idag. Varför NU när inte då gick an? Du vill inte tala, bara kyssa dej tillbaka. 

Var det i ren förvåning som du tvinga dej tillbaka för att se. Se om det ännu en gång skulle gå att dra mej tillbaka med vackert polerade tigande löften. Jag vågar inte hacka fram ett litet hål i den ytan. Hur skulle jag kunna släppa in dej igen? 

Du trodde aldrig att jag kunde gå vidare, och resa utan dej. Jag kunde och jag kan.

Ändå, öppnade dörren lite på glänt. Ville veta vad du ville nu. Kanske vara vänner. Det har ju gått en lång tid nu i tystnad och försvar. Jag prövade lite, försökte en stund och vaknade i självbedrägelse. Den förbannade drömmen och längtan! Vanan att lyckligt tacka ja när du bjöd upp.  

Musiken har tystnat, lamporna slocknat och det är tomt. Om det så vore en plats på dramaten som utlovades så kunde jag inte agera, inte längre.  



9 kommentarer:

Howdy Sailor sa...

Det känns som att jag vill veta mer. Är han värd allt det där?

Pseudonaja sa...

Hoppas att vad som än kommer ur detta blir något bra och att du är rädd om dig själv.

Comvidare sa...

Du skriver med så mycket känslor. Och de känslor som du sätter ord på har varit mina känslor i helgen också. En önskan om att vara Mig, i ett sammanhang som jag inte minns hur det känns. Att vara någons absoluta blickfång och maggropsskittel!

Det här måste vi prata mer om du och jag!

E sa...

howdy sailor,
en liten mening och du ringade in det hela, "värd allt det där". Tack för dina tankar och respons. Skönt att få skriva lite kryptiskt men ändå bli förstådd. Du känns gullig.

pseudonaj
jag vill tro att även ur det som är mindre bra kommer iaf lite klokskap. Fast ibland undrar jag hur många ggr jag ska köra huvet i väggen för att det ska hjälpa.

Så mycket värme från en okänd bloggare. Jag blir glad och faktiskt lite räddare om mej bara för det. Tack.

comvidare
Då ska du också vara rädd om dej. Jag önskar ingen att känna sådär. Vi måste prata du och jag, saknar din härliga dialekt i mysig kvinnoton. Kram kram.

Doktoranden sa...

Ibland reflekterar man över att livet ser ut som ett lapptäcke i evig ändring. Man byter ut, förändrar, tar bort och lägger till men sällan blir man färdig. Vissa lappar blir mörka med tiden, tråkiga och jobbiga och de sitter hårt likt berg. Andra är ljusa, lättsamma och glada men faller bort av en vindpust.

Vissa saker är och förblir alltid en dröm, en känsla av "tänk om" men alltid bara en känsla och inget mer. Ingen substans av påtagligt mått utan bara sand mellan fingrarna. Låt den rinna förbi, damma av händerna och vänd blicken mot horisonten än ner på det som redan fallit.

Jag har en kärlek till det fantastiska talesättet jag första gången såg i ett konvolut till en CD någon gång på det tidiga 90-talet:

"Nothing is ever constant, except change"

Lady Stalker sa...

Din text är kryptisk, och som Howdy Sailor vill jag veta mer ...

Hur som helst: Du berör med dessa innersta tankar.

Mina tankar går också till Echo and the Bunnymens underbara låt "Nothing Lasts Forever". Men den innehåller också hopp. Att något kan fortgå trots förändring.

Önskar dig lycka till med det du vill ha.

InreRum sa...

Nu är jag här, lite snabbt. Men jag kommer tillbaka och läser NOGA imorgon. Du skriver ett nytt inlägg imorgon va? :o)

Lallis - liv och leverne sa...

Det känns i hela mig, hur det känns i dig , när du beskriver.
Ja, jag har nog varit där själv. Kanske att jag till och med är där.
Hoppas att det blir bra i slutändan och en fortsättning som du vill ha.
Eller som du efter hand upptäcker var bäst.
Och du.. nu när jag varit här inne så kommer jag säkert tillbaka flera gånger.
Helt absolut och jättesäkert är det.
Kram Lallis

E sa...

tack för er gulliga omtanke.
Doktorandtankar-skrev svar hos dej, tack för att du är hos mej. Stor kram

Lady Stalker- tack för dina lyckönskningar, det värmer. Tack också för bra låt-tips. Kram

Inre rum-Tack och välkommen åter din inspiratör

Lallis-så glad att du hitta hit. Jag hoppas det bästa för dej om du är i samma situation. Du förtjänar inget mindre än det bästa. Kom ihåg det. Vi ses kram.

Bloggintresserade

Min blogglista