söndag 5 oktober 2008

Nattklubb på stadens Grand Hotell


Vackra lokaler med högt i tak.  Lyxigt matchande scenografi för statister i prydliga uniformer och glittrande tandrader.
En stor och öppen dörr med snirkligt guldfärgade handtag tar oss in i löftesrika rum.

Granskande avstängda blickar. 
Beskådar, kan sedan länge självbevarelsedriftens ädla konst. 
Bevarandet av självet - bjuder upp men inte in. Vistas vid min sida, men möt mig ej. 
Bjuder upp till dans med flörtande fåfänga steg. 
Bjuda känslorna med hör ungdomen till. 
Älska och bli sårad hör ungdomen till. Sen vet man bättre. 

Beständig med bestående men. Men från dagar av naiv tillit och upplevda drömmar. 
När vi tror vi gått från start till mål fanns det ingen vinst. Drömmen gick för fort och räckte inte hela livet. För många dagar kvar av oskrivna dagar som saknar manual. Vågar inte spela spelet en gång till. Med sig själv som insats går man inte ut i striden utan pansar. Söker något annat denna gång. Inte spela bara vinna. 
Beskådar, bedömer och glömmer vad vi ser. 

Det är tryggast så men ack så trist. Så lugnt som i ett vattenglas. Inga försiktiga kluckande mot stranden, inga upprörda rasande vågor, inget blåsigt rusande hav. Tryggt och stilla som en vattenpöl. Går hjälpligt att se sin spegelbild i dess yta men djupet lika grunt som grumligt. 

Ändå rör vi oss i takt, känner livslusten pulserar, dunket av musiken ger oss liv. Förnimmer kraften som sjuder inifrån och ut. Våga vara kvar i de vi ägde, och tro mig, det bor där alltid. Aldrig krämpor inuti om vi inte envisas och vill. Utmana till mer än kroppslig dans - i takt, pulserande och livfullt. 

Kraften lovat hjälpa oss stå kvar tills rötterna börjat sätta sig i jorden och vi kan blicka upp utan att tappa balansen.




7 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, ett ANTAL vattenpölar har man väl glott i de senaste åren........

Singelmamman

Doktoranden sa...

Så vackert skrivet. Blir mållös.

E sa...

Tack snälla du. Det betyder så mycket. =)

Comvidare sa...

Ja, vackert. GIllade den här meningen: Bevarandet av självet - bjuder upp men inte in. Vistas vid min sida, men möt mig ej.

Funderar på hur jag ska kunna använda den på ett snyggt sätt på lunchen. Hur jag kan få den att smälta in bland diskussioner om filter och svetskroppar.

E sa...

de får nog bli nått där i stil med, "sitt där med din snygga svetskropp, men genom mitt filter kommer du inte in...om du inte bjuder på lunch eller..ja, nått " ...typ=)

Dagloria sa...

tack för att du gjorde mig uppmärksam på din fina blogg! så mycket tänkvärt och vackert du satt på pränt bara i detta inlägget. läser smärtsamt igenkännande, sorgset men uppvaknande. jag hoppas få följa många av dina tankar och funderingar frammåt!

E sa...

Tack för att du hittade hit. vi är många som saknar din stjärna på blogghimlen. kram

Bloggintresserade

Min blogglista