Sötnosar kom snart igen.

Jag har haft några sötnosar på besök idag. Dom kom från stora staden. Dom var gulliga men trötta. Tröttast var han som sått ett frö i hennes kropp. Kanske gav han henne och det som växte bakom nya fina koftan allt piggt han haft. Jag håller tummar och tår för att han ska känna sig kvicksilvrig snart igen för han är den finaste pojke jag vet. Han har fått en av dom finaste flickor jag någonsin träffat. Hon är så varm och snäll och idag lyste hon som om hon svalt självaste solen. Det är hon värd. 

Våra bokhyllor har varit grannar några år och så var även vi. Vi har fingrat på varandras bokryggar och smekt dess framsidor. Vi har förtjust lovordat och välkomnat nykomlingar i varandras hyllor. Vi har frukosterat och teat tillsammans i vått och torrt. Räddat varann ur sötsug när butiken varit stängd. Rykt ihop över fåniga oviktiga saker som jag önskar vore ogjort. Kunde jag vrida tiden tillbaks hade jag egoistiskt vridigt tills klockan stod åter på när du bodde på min gata fast den var din före den var min. Men det kan jag ju inte ändå för du är alltid på väg och början på din äktenskapliga resa skulle inte börja här utan där. Jag visste det så fort jag såg den fina pojken. Jag visste att han var fin nog för att se dej och din lilla gosiga spralliga smarta smula.  

Det var så mycket mer än bara bokhyllor sötsug och frukostar. Allt det andra kändes i magen idag när du kom med de dina. Jag är så glad att du finns kvar idag i mitt liv och jag hoppas du alltid ska göra det. Jag är så glad att jag fick vara med på ert bröllop fast jag var på kollisionskurs med livet självt. Tack för att ni kom och ha det så sagolikt bra på er kärlekssemester. Jag gläder mej helt vilt!